dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

37 minuters försprång

   

För andra gången drar ljudet av en wellness retreat över våra resväskor som exploderat smutstvätt över hela golvet. Jag kisar mot skärmen, försöker pricka rätt knapp för att stänga av och lägger mig ned på kudden igen, klöser bort grus ur ögat. Det visar sig att inre harmoni inte kan köpas med ringtoner märkta med ASMR. Min överarm är några nyanser mörkare från Marocko och har legat utanför täcket hela natten så jag drar in den i värmen och trycker den försiktigt mot en bröstkorg som fortfarande andas sömn. Daniel rynkar på ögonbrynen. Lucky I love you. Jag rullar över sängkanten, går på toa. I spegeln ser jag en naken kropp, tovigt hår, lår. Jag försöker att inte vända mig om, granska, leta gropar, klämma på sånt som står ut.

Imorgon har jag en plåtning. Det känns kul, spännande. Jag har varit på möte, skrivit på kontrakt. De vet hur jag ser ut, har frågat om storlekar och valt just mig. Ändå svider det i magen. Det har ju hänt de flesta gånger förut. Att jag dykt upp, blivit sminkad, fixad och tillslut presenterad för de kläder som ska sitta på min kropp. Allt otroligt snyggt och noga utvalt. Och varenda plagg i minst två storlekar för smått. Förnedring.

 

Det är jag och skammen och två alternativ att välja på.

  1. Antingen försöka klämma in allt det oönskade överflödet i tyg utan stretch som blivit noga granskat, jämfört, genomtänkt och hoppas på att inget spricker. Byxorna är värst, att stå i trosor med dragkedjor som inte går mycket högre än knäna. Att ha ett team av stylister som försöker att inte kolla. Och om det mot förmodan går – ändå inte se ut någonting som de moodboard som presenterats för fotograf, märket, världen. En rumpa ingår i rätt få sånna.
  2. Alternativt behöva gå upp och förklara att det där som lagts fram, det är barnkläder och att jag förmodligen inte ens fick plats i dom när jag var ett barn. Att i denna stund tvingas sätta stopp för en produktion som flera personer lagt rätt många timmar och pengar på att planera. Att därför bli beskriven som besvärlig, överviktig och dessutom rätt dålig framför kameran efter att jag vid det här laget är 100% obekväm när jag står och posar i kläder ingen godkänt eller noga valt ut på PR-kontor.

 

I spegeln sträcker jag på mig. Försöker le som de gör i tv-reklamer som säger åt en att älska sig själv. Så blåser jag ut magen så den ser mjuk ut, viker den i fyra valkar, rullar den som en magdansös. Böjer knäna och ryggraden på ett sätt som aldrig skulle kvala in på ett omslag. Jag vänder huvudet nedåt och skakar ut det toviga håret och alla dumma tankar. Jag ser inte riktigt klok ut och det känns så jäkla bra.

 

– What are you doing?

Jag ställer mig upp i min nakenhet, sätter ena handen i sidan och den andra under hakan.

– You know, just being my fab self, practising my belly dancing to get rid of demons.

 

Bland duntäcken äter vi cornflakes med havremjölk och banan och jag sitter i bara trosor hela tiden. Vägrar gömma, låter huden formas som den känner för.

 

För det finns faktiskt fler alternativ på en plåtning, och i livet för den delen:

3. Peka fuck you och gå hem och ändå fakturera företaget. (Skulle aldrig våga men Mick Jagger skulle så förmodligen att jag vågar någon dag?)

4. Vara en gudinna och posa sönder i mina egna kläder och äga hela plåtningen fast att resten av världen suger.

 

För tredje gången hörs det kakofoniska klingandet från min mobil som säger att det är dags för mig att get my shit together, att pallra mig iväg till jobbet och utvecklas personligen, bevisa att jag kan saker, längta till lunchen i solen och kakburken i det gemensamma köket. Alarmet påminner mig också om att jag än så länge spenderat 37 minuter av min vakna tid med att tänka på hur min kropp ser ut och klockan är inte ens åtta. Det räcker nu, min tid är värd så mycket mer. Det får plats så många bokidéer, komplimanger, meditationer, problemlösningar, tv-seriescener i det. Jag vägrar låta män ha ett 37minuters försprång redan innan vi börjat dagen.

 

 

x Linn
23 Responses
  • Andrea
    01 . 06 . 2017

    Fick tårar i ögonen av det här inlägget. Inte för att jag har plåtats någonting, men för den där känslan man får i provrum där man ser sig själv i alla vinklar i tusentals speglar hur långt som helst typ. Hur man kan stå hur länge som helst och bli arg på att man inte ser ut sådär som man ska och sen bli arg på att världen ser ut som den gör. Fy fasiken, varför håller man på så!

    • Frida
      01 . 06 . 2017

      Lovar att det är speglarna det är fel på. Kolla BARA på dig själv i fint ljus, fina kläder och rimliga speglar. Fastna inte i det där kritiska stirrandet ur en uppenbart ful vinkel i fult ljus. Det är inte dig det är fel på!

  • Josefin
    01 . 06 . 2017

    Stod i ett provrum förra veckan och skulle prova en baddräkt. Fick den på mig, och granskade mig sedan så hårt att jag höll på att börja gråta. Tappade lusten att gå på stan och ringde min syster, “det här är den värsta känslan, jag hatar att prova badkläder när man är vårblek, glåmig och svullen om magen”. Sen började det regna, och jag gick hem. Var ledsen hela dagen. För en jävla baddräkt.
    Hade ätstörningar när jag var 18-20-ish och var ganska illa däran. Försöker verkligen älska min kropp men fan vad svårt det är ibland. Det borde det inte vara. Den är frisk, bra och orkar springa, ha sex, skratta. Det är sånt som borde räknas.

    • Frida
      01 . 06 . 2017

      Men alltså vad är det med provrum som har osmickrande ljus/speglar/vinklar!?

      Jag ser mig i helkroppsspeglar ett par gånger om dagen (hemma då) och varje gång jag är på Filippa K så skrattar jag rakt ut för att jag ser ut som en nyfödd elefant i deras speglar och ljus. VILL de att man ska känna sig ful i deras kläder eller är det något annat som pågår? Det slutar ju alltid med att jag inte köper deras kläder från just den butiken eftersom jag alltid är rekordful inne hos dem. Jag skyller alltid på ljuset och speglarna och kläderna i sådana fall, aldrig på min kropp. Lägg skulden där den hör hemma också i spegelsammanhang 😀

  • frida
    01 . 06 . 2017

    <3 !!!!!!!!!!!!

  • silja
    01 . 06 . 2017

    sa bra inlägg linn, helt säker pa att de flesta tjejer som läser kan relatera, oavsett alder. och även om man vet att man själv som person och kroppen man lever i faktiskt är BRA och unik, sa kommer ju sadana destruktiva tankar ibland. tror ocksa att det gör skillnad om man – som du – har nagon som älskar en som man är. eller nagra, syftade pa en partner nu men det gäller ju även vänner och familj! vill bara papeka att jennifer stroud ocksa skrev en mycket bra text om kroppsuppfattning för ett bra tag sedan som jag tycker är helt klart värd att läsa: http://jenniferstroud.blogg.se/2014/september/till-min-fantastiska-underbara-kropp.html

  • Frida
    01 . 06 . 2017

    Vilket ljuvligt inlägg! Hur vågarrrrrr folk som jobbar med kläder och plåtning och pr osv vara så lata/dumma att de inte fixar fram kläder som passar den som ska fotas. Jag sparkar in öppna dörrar nu men det är ju kläderna och de som jobbar med kläderna det är fel på, inte den som ska fotas.

  • Mikaela
    01 . 06 . 2017

    Fyfan jag brukar aldrig kommentera i bloggar men detta var fan livet. Så himla fint & viktigt.

  • Agnes
    01 . 06 . 2017

    ÄLSKAR detta inlägg, för det ger mig mod mvh en som varit med om samma samma samma grejer, fyfan.

  • Ellen Lindberg
    02 . 06 . 2017

    det här inlägget, linn! “just being my fab self, practising my belly dancing to get rid of demons” <3

  • Susanne
    02 . 06 . 2017

    Men vad är det för stolpskott som planerar en fotosession och inte kollar först vad det ska vara för storlekar/passform??! Fascinerande.

    • Deselby
      03 . 06 . 2017

      Ja, min första tanke med. Alternativ 3 helt klart, ingen tvekan.

  • J
    02 . 06 . 2017

    TACK!!!!

  • Pernille
    02 . 06 . 2017

    <3<3<3

  • Maja
    02 . 06 . 2017

    FYFAN VA BRA SKRIVET
    ❤️❤️❤️❤️❤️

  • E
    02 . 06 . 2017

    Linn! Vill bara säga att du är så nära Beyonce vi vita svenska tjejer kan komma. Ditt ass är fan AMAZING!!! <333

  • Frida
    03 . 06 . 2017

    Det här var så bra <3 tack för att du skrev det! Puss du är snyggast jag vet typ??? Och skriver så bra och så fin smak på fint, fotograferar fint och verkar så skön och cool

  • Moa
    03 . 06 . 2017

    Du är fin precis som du är!! ❤️ Helt klart gudinnan nr 1

    • Linn
      06 . 06 . 2017

      Älskar dig mossi ❤️

  • Nastasja
    03 . 06 . 2017

    Det här inlägget är ALLT, Linn! Läste på bloglovin och klickade “markera som oläst” direkt efter pga hade inte tid att kommentera då men visste att jag måste säga att: det här är vad som gör dig till en så proffsig skribent. den här brutala ärligheten, dina ord som blir magi. Det är förstås inte upplevelsen som är bra (det är så orättvist att någon ska behöva känna eller uppleva det), utan att du delar med dig. Tack för det, från alla oss som känt de här sakerna även om de inte varit under en fotografering. Du är bäst mvh fangirl.

  • Maja
    06 . 06 . 2017

    Wow! Dina texter <3

    • Linn
      06 . 06 . 2017

      Tack! Blir så glad att du läser och gillar

What do you think?

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.