dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

a midday pub crawl in hackney

Posted on

I lördags vaknade jag bright an early vid åtta. På en lördag! Knäppt hur en frukostdejt vid elva helt plötsligt känns som mil bort när en inte går ut dagen innan. En av mina bästa känslor nu för tiden tror jag. Vid elva åt jag livets frukost på the Good Egg i Stoke Newington med Jimmy och Daniel. Eftersom att vi alla var so fresh so clean kändes det som att festen redan kunde börja mitt på dagen. Sagt och gjort, och vi drog ihop en pub crawl i Hackney. Alicia, Seb, Veronique och Alex joinade också och vi alla dansade runt på totalt åtta pubar. Jag hade så himla himla himla roligt. Ville aldrig gå hem, ville aldrig inte vara ute igen.

Till slut hamnade vi på the Gun, min bästa pub alla kategorier, där jag också brukade jobba för ett år sedan. Jag var full och dansig och väldigt glad. Tänk att man får vara det ibland va. Vid två stängde det och då hade vi dansat runt i femton timmar. Femton! Heja livet. Idag har jag känt mig som ett tuggummi, seg och knölig. Men det var det ju värt!

7de Juli – lillasyster/storasyster

Posted on

Jag sitter på en svartmålad avsats på norra sidan av London Bridge. Floden Thames är brun och glittrar i solen, men trottoarerna är blå av alla skjortklädda män som tågar rituellt på sin commute hem. Jag försöker att inte tänka på alla streck de går på, för en tjugofemårig kvinna borde ha viktigare saker att fundera över. Som att den feministiska essäboken jag lånade av min chef delat tygpåse med en nyckelknippa och ser ut att ha blivit ceremoniellt klöst under en bra tid.

Det är sommar, en bra sådan. Nu går det att se hur mycket hår jag har på armarna för de lyser silvriga mot det bruna. För första gången verkar alla löpsedlar haft rätt, det blir en solig årstid. Men ikväll, efter att spaghettin kokat lite för länge och jag gråter maskaratårar ner i skålen framför Netflixfilmen Okja, då ska himlen brytas itu med ett muller, som utrotningshotade isflak i Antarktis. I över ett dygn ska det hällregna. Sandaler kommer bytas ut, och jackor kommer åka på. Bussarna får igenimmade rutor och det finns knappt plats att stå för alla cyklar står låsta i sina skjul.

Men nu cyklar alla. I sandaler till och med. De svajar kvickt mellan bilister som delfiner, viner som serpentiner runt varandra. Jag ringer Saga, min sextonåriga lillasyster som har sitt allra första jobb på en sommarö i Stockholms skärgård. Hon berättar om grillkvällar, om hur nervöst det var att behöva laga middag själv varenda dag för jag kan bara tre recept. Hon berättar om dom som får extra mycket glass och om golfbilen hon körde ned i diket. Och hon berättar om sin crush.

– Han kanske är för bra för mig.
– Skämtar du eller?

Jag sätter på kameran och upplösningen är som en hyllning till flip phones från 2004.

– Ofta, Saga! Du vet att det inte är sant. Skit i honom. Vad någon idiotkille tror om dig definierar inte dig.

Jag fortsätter i en lång utläggning som följer alla punkter i mitt kontrakt som storasyster.

– Lovar att du är bra mycket bättre än honom på alla plan. Du vet det.
– Klart jag vet. Jag ville bara höra dig säga det.

 

hello från en typisk jobbdag i london

Posted on

Välkommen till en typisk jobbstund i London. Just nu sitter jag i solen på en av våra två balkonger på kontoret och äter en typiskt tråkig Brittlunch bestående av en meal deal, dvs en trekantsmacka, en dricka (läs läsk) och så chips för £3. Matkulturen här frodas, som ni hör, och ja britter äter ofta chips varje dag och överlever ändå.

Såhär kan det se ut på kontoret till en tech startup minsann. Vi har flyttat kontor i veckan, till tredje våningen i en nyrenoverad tegelbyggnad vid London Bridge.

En tech startup är alltså ett nystartat företag som bygger på någon typ av teknisk lösning, vilket oftast är en app. Vår app låter varumärken och byråer fråga folket om råd och åsikter när de ska t.ex. lansera en ny produkt, ta ett viktigt beslut eller nå ut till en ny målgrupp. Och de som svarar får då betalt för det.

Min jobbtitel är Digital Communication Manager vilket betyder att jag sitter med strategier för hur vi ska kommunicera med våra användare, vare sig det är i appen, via email, kundservice eller på sociala medier. Dvs ALLT SOM ÄR KUL (enligt mig)!Har ju en soft spot för text. Sen producerar jag allt det som vi beslutar.

Idag fick jag en ny chef, vilket jag var och är lite nervös över. På små företag får en ofta springa fritt och lära sig av sina misstag, eftersom att det inte finns strukturer eller processer i plats.

Nu har vi vuxit något otroligt, och ju fler som anställs, desto mer viktigt blir det att en har metoder för hur en kommunicerar och följer upp. Är verkligen taggad på att få någon över mig med så mycket erfaranhet som kan vägleda och fånga upp sånt som jag missar. Hittills verkar min chef trés cool och mucho smart så det bådar skitväl.

Nu börjar det regna så inlägget får ta slut här.

Most commented posts
THIS IS WHAT’S HAPPENING

photo by lovisa An apology for my absence. Not ...

HELLO WORLD
04 . 03 . 2015

During whatever time, so many new people ...

what the hell is happening

me outside Tate Modern, my favourite museum ...

att vara avundsjuk på sina bästa vänner
30 . 03 . 2017

  En text om att bli avundsjuk på dom ...