dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

sunny sunday

Posted on


Äntligen har Storbritannien kommit ikapp med det väder Sverige har haft! Solen är framme och benen är bara och uteserveringarna fulla med vinterbleka londonbor. Daniels vän Jess som är kanske min favvoperson i denna värld är i stan och eftersom vi laddat upp hemma hela helgen blir det dagsfest. Har helt klart kommit på att det är mycket mer min grej.
Hoppas att jag aldrig mer behöver ha en tråkig söndag haha. 

en lördag med bara inspirerande kvinnor

Posted on

I samarbete med EYESEEi

 

Ahhhh, jag har haft en så jäkla härlig helg. Idag bestämde jag mig att he en hel dag för mig själv, vilket i princip aldrig händer. Daniel var på ett frilansevent hela dagen så jag passade på att skruva upp volymen på min bästa cheesy 80-talsmusik, sitta på balkongen i regnet och konsumera grejer som tre inspirerande kvinnor skapat, nämligen Flora, Frida och Sanna.

 

 

Precis som om det var förutbestämt fick jag två paket i posten på morgonen. Ett med Floras himla bok som blivit en himla pocket. Herregud. Den är så fin och smärtsam och bra. Kan inte bara alla gå och köpa den på en gång? Är så stolt över den kvinnan. Bra jobbat baby! <3 <3

Du hittar pocketen på Bokus här och den inbundna versionen här.

 

 

Det andra paketet innehöll andra numret av Fridas baby Nuda Paper. Har ju varit med och skrivit, korrat, intervjuat så var extra sugen på att bläddra. Det är så sjukt när allt liksom legat i fula google docs och sen som magi blivit till ett så vackert magasin. Okej, magi var en lögn. Har på nära håll sett hur Frida roddat och slitit och kämpat tålmodigt med varenda liten detalj, och wow vad bra hon gjort det. Att skapa något så sammanhängande, slagkraftigt och snyggt är not a piece of cake.

Jag har skrivit inledningen till tidningen. Ett kåseri som innehåller uppskrapade knän, 5-sekundersregeln och Champagne Supernova. Har också intervjuat den kanadensiska konstnären Tau Lewis vilket är obligatoriskt att läsa.

 

   

 

På mig hade jag mina smycken från EYESEEi (detta halsband, den stora kristallringen, detta armband och den lilla kristallringen) som jag samarbetar med som ni kanske minns. Sanna som startat och driver det tycker jag är så ball. Hon bodde i London precis som jag och flyttade tillbaka till Finland för att följa sin dröm om eget företagande. Tror att en hel del av oss har samma dröm, men att faktiskt genomföra det är ju en helt annan grej. Att dessutom lyckas hålla fast sina principer och värderingar och skapa ett smyckesmärke som främjar slow fashion, dvs småskalig, hållbar produktion där alla produkter är handgjorda, är så jäkla bra jobbat.

Om ni är sugna på att klicka hem något så är detta sista helgen att använda rabattkoden ‘LINN2017’ för
20% på allt i onlinebutiken.

 

 

 

Nu kom Daniel hem, han ska laga spaghetti till mig och jag tänker sitta på köksbänken och dricka bubbelvatten och titta på. Hoppas er lördag är najs där i sommarsverige!

en färglad outfit & en krönika om identitet

Håll i er, för här kommer inte bara en killer outfit i färg utan också en krönika på vad jag tänker låta utforma min identitet. För på sista tiden så får jag kommentarer något oerhört på hur mycket jag förändrats.

 

Ett nytt element har introducerats i mitt liv. På kontoret, när jag träffar en kompis, här på bloggen. Jag tycker att det är så spännande. Ni kanske tror att det är att jag klär mig i färgglada kläder, men nej, det nya elementet är hur folk reagerar på det.

Som ni vet har jag min garderob bestått av 95% svarta plagg och 5% vita eller grå. I olika former, material och skärningar för visso, men monokromt har det varit. Har liksom tre par trosor som inte är svarta. Och så blev jag väl less på det. Att öppna en låda var som att öppna en avgrund av svart tyg där det inte var lönt att vika för allt såg lika dant ut ändå och kändes likadant att ha på.

Så köpte jag lite färg. Röda byxor, blå denim, gula skjortor, en orange bikini.

Men jag tänkte att det inte var så mycket mer med det. Jag gick till jobbet som vanligt, hade min kamera över axeln som vanligt, drack öl som vanligt, låg framför Netflix och drack bubbelvatten som vanligt. Inte mycket ändrades med mig, men herregud vad mycket som ändrades i min omvärld.

Folk har undrat och frågat och stirrat och pillat och bearbetat. Har något hänt? Varför vill jag ha förändring? Vill jag bli någon annan? Vad var fel på livet jag levde innan? Kommer jag alltid vara så nu? Ska jag sluta med fler saker som är jag?

 

Inte mycket ändrades med mig, men herregud vad mycket som ändrades i min omvärld.

 

 

Alltså, jag har bara på mig en gul skjorta. Om det är revolution så orkar jag inte mer.

 

Det är jättekul. Hade aldrig trott att folk skulle bli så provocerade. Lika mycket de som bara klär sig i svart som de som inte gör det. Det är som om jag förrått mitt folk.

Alltså, jag har bara på mig en gul skjorta. Om det är revolution så orkar jag inte mer.

Som människor har vi ett sånt behov av att placera varandra i mallar, för att kunna förutse hur den personen kommer bete sig, för att inte behöva bli besvikna eller oroliga. Helt förståligt. Guilty as charged. När jag därför blivit utfrågad om varför jag inte håller mig inom den mall jag till viss del skapat, till viss del blivit given, har det för mig varit mest roande.

Jag vet inte varför men jag bryr mig inte direkt, rycker på axlarna åt det, fortsätter med min dag. För det första är det en så liten sak, att ha annorlunda färg på ens kläder, för det andra så har det inte gjort mig ledsen eller fått mig att tveka på mig själv. Å andra sidan så skriver jag en hel krönika om det.

För något som gör mig ledsen är att jag kan tänka mig att många gör tvärtom, försvarar sig eller helt enkelt går tillbaka till det som var eller det dom var innan. Speciellt om det handlar om saker mycket mer betydligare, stora eller läskigare än färg på kläder. Det är precis som att ju äldre vi blir så tillåter vi oss inte att gå utanför den lilla trädgård som är vår polerade självbild – vårt brand. För ja, jag säger brand, för med sociala medier så är det just var 90% av oss byggt upp, vill visa.

 

 

Efter en viss ålder, som nog blir yngre för varje Instagrampost som publiceras, så förväntas vi att ha en färdiggjuten bild av, om inte vem vi är, så i vilket fall vem vi vill vara. Helst ska det gå att sammanfattas i 140 karaktärer och med ett grid på 9 thumbnails som håller sig till en noga utvald färgpalett. Kanske att det stämmer för vissa att en bara veeeeeet att nu, nu är jag klar, nu vet jag vem jag är. Men jag tror säkert att en stor hög av oss är skitless på det vi byggt upp för omvärlden, vare sig du är 14, 42 eller 25. Och vad händer då?

Vi kallar det 40-årskris, tidig medelålderskris, identitetskris. Kris kris kris. Är inte det hur sorgligt som helst? Att om en 50-årig man vill byta klädstil eller om en 30-årig mamma vill viga sin fritid åt en sport hon aldrig provat, eller en 19-åring blir går med i kyrkan – då ska det definiera vilka dom är. Kanske skrattar vi lite, säger att de tappat det en smula.

Om du vill köpa porsche för dina sparpengar, byta ut hela din inredning till Hello Kitty, prova hångla med tjejer eller bli Taekwandoproffs som också väver sina egna kläder och bara äter våfflor – kör på det! Askul! Våga prova. Det kanske är helt din grej, kanske inte alls? Men du har du i vilket fall provat och kan stryka det från din lista över saker du undrat om de var kul. Vad spännande ändå.

Mycket av det vi gör och bär och säger och omger oss med utformar vår identitet, och det är inget fel med det. Det gäller nog bara att inte låta sig definieras av vad andra anser borde utgöra din identitet. Precis som att vissa är veganer medan andra bara äter vegansk mat osv. Om vi kritiserar så fort någon provar något nytt så hamnar vi i ett extremistiskt samhälle där vi bara tillåter varandra att antingen gå tillbaka till den vi var eller hålla så hårt fast i det vi vill bli att vi förblint försvarar det.

Ingens handlingar, intressen eller omgivning är statisk, och thank fuck för det. Tycker bara vi kan vara lite mer uppmuntrande eller i vilket fall förlåtande när någon vill prova något nytt, vare sig det går bra eller dåligt, för då kanske vi vågar också.

 

 

Vore intressant hur ni ser på det hela! Om ni varit med om något liknande eller tänkt ändra något men inte vågat. Bring on the comments, eller kritiken för den delen. Har säkert missat massor av vinklar.

 

Andra saker som känts:
Att vara avundsjuk på sina bästa vänner
Hur jag hanterar ångest
Det här med utbrändhet
Jag är OK med att inte vara ett geni
… och fler krönikor här

 

 

Och det er som är dying to know vad denna smashing outfit kommer ifrån:
jeans –Missguided
shirt – Zara
ankle boots – second hand, liknande här (adlink)

Most commented posts
THIS IS WHAT’S HAPPENING

photo by lovisa An apology for my absence. Not ...

HELLO WORLD
04 . 03 . 2015

During whatever time, so many new people ...

what the hell is happening

me outside Tate Modern, my favourite museum ...

att vara avundsjuk på sina bästa vänner
30 . 03 . 2017

  En text om att bli avundsjuk på dom ...