dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

how I deal with my anxiety

A post I wrote in Swedish about how I see my anxiety & how I try to deal with it.
You can translate it here.

Låt oss prata lite om ångest. Får kommentarer av er ibland som önskar att jag skulle skriva om min ångest och känner mest hur? Kan inget om ångest, vet inget om ångest, bara att den alltid gömmer sig där. Jag gör ett försök i att vara ärlig ändå. Tänk en lägesrapport skrivet av en person som har noll himla koll på läget.

Min ångest ligger alltid som en pöl inuti mig och känns alltid litegrann, skvalpar och rinner över. Den växer i perioder och kommer i skov. Ibland som tsunamivågor, ibland som en långsam översvämning.

Den här veckan är jag nere i en sån svacka. Det är för tidigt att beskriva vilken, men den är där. Vi kan säga att jag är i stormens öga och ser inget slut eller början på mig själv.

 

 

Att jag just nu ligger jag i en dal märks på lite olika sätt:

  • Varje gång jag går utanför vår grind måste jag kolla åt alla sidor hundra gånger för i ögonvrån får jag för mig att en dubbeldäckare kör emot mig och prejar ned mig, klämmer mig mot gallret.
  • Jag kommer på mig själv med att hålla andan.
  • Fleetwood Mac sjunger Sweet Little Lies för mig i mina hörlurar. Sladden är så jävla knuten, invirad, förvirrad.  Jag försöker linda ut den ur blixtlåset på min jacka men det går inte och jag orkar inte en motgång till så jag slänger ned den i väskan.
  • Fast att min kontorsstol står helt still så känner jag att jag snurrar baklänges.
  • Hoppar till vid varje litet ljud.
  • Går in och ändrar bio på min Instagram. Vet inte vem jag är, hoppas att den ska hjälpa mig att klura ut det. Eller i vilket fall hålla uppe skenet över att vara rätt typ av vilsen.
  • Tappar matlusten. Hetsäter orimliga portioner.
  • Känner mig totalt övergiven och samtidigt svarar jag inte när någon ringer. Ser framför mig ett liv utan social kontakt och accepterar att det förmodligen blir mitt öde.
  • Hänger bokstavligt talat på Daniel som om jag vore en koala och han mitt träd. Han frågar vad det är och jag har glömt bort hur en pratar.
  • Jag undviker att gå på alla glipor och linjer mellan gatustenarna i trottoaren.
  • Får en känsla av att jag alltid är på fel plats, otillräcklig. För att inte vara på fel plats ser jag till att apatiskt hålla mig till jobbet hemma jobbet hemma.
 

 

När det här händer finns det ingen förvandling eller trolldryck som får det att försvinna, men här är några saker jag gör för att hålla ångesten lite i schack, för att inte gå under helt:

 
  • Landa i känslan. Min mamma och min pappa som är väldigt kloka personer lärde mig det. Att det är okej att må dåligt också. Det måste liksom få vara så ibland. Och genom att våga landa i det obekväma så eskalerar det i vilket fall inte.
  • Yoga. Tyckte det var fint hur vi var så många som bondade när jag skrev hur yoga alltid får mig att fälla en liten tår. Mycket av min ångest är stress- och prestationsrelaterad och sätter sig i musklerna. Yoga blir som ett snällt sätt att vrida ur den emotionella trasa som är min kropp.
  • Laga långa recept. Tror att det här är väldigt olika, men min hjärna fungerar väldigt bra med att utföra metodiska uppgifter som matlagning, inventering, byggarbete (haha ofta), eller typ kratta löv osv. Sånt som har steg och riktlinjer och gör att jag får arbeta med mina händer. Det är en av de få gångerna min hjärna får vila helt och hållet, plus att för mig är matlagning den ultimata kärleksförklaringen till mig själv.
  • Stäng av notifications. Att inte bli avbruten, gå att bli nådd och istället kunna få leva på sina egna villkor, vara ifred.
  • Sömn. Avboka allt i form av måsten och jobb och gå och lägg dig. Det går att sova bort viss ångest för ofta är det utmattningsrelaterat.
  • Skapa något uruselt. När jag har ångest är jag förlamad och vill ändå bli distraherad. Resultatet blir något slags apatiskt tv-tittande som inte hjälper alls. Istället försöker jag vända mig till något opretentiöst som jag går in med inställningen att vara medvetet dålig på. Oftast dagboksskrivande eller måla. Målet är att vara sämre än dagisbarn och en får kladda, stava fel, byta riktning. Dålig energi brukar vara bra att få ut med ett kreativt vapen som en pensel eller penna.
  • Gå i terapi. Ångest härstammar från mycket, och vissa saker går faktiskt att eliminera om en får hjälp. Jag gick i terapi i åtta månader för två år sedan och saker jag trodde skulle ta upp varenda dag för resten av mitt liv har helt bleknat bort nu. Fruktansvärt smärtsamt och helt värt det. Är så stolt över mig själv som gjorde det och så tacksam till läkaren på akutmottagningen som hänvisade mig fast jag tyckte att det var onödigt.
  • Spendera tid utomhus. Helst själv. Gå på tysta gator, i fuktiga skogar och lyssna på typ löv och koltrastar. Ligga ned på någon gräsplätt som en himla hippie och känna att livet är skit eller att det löser sig. Naturen har en läkande, lugnande effekt.
  • Berätta. Du behöver aldrig berätta för alla, var bara inte helt ensam i det. Det är viktigt att inte skämmas, att våga be om hjälp, be om förståelse.
  • Va snäll mot dig själv. Fan, det är okej att inte göra något av det en borde heller. Ge dig själv typ en kram och gråt lite. Något som är bra är att ha ett mantra. Typ “Jag är en bra människa. Imorn blir bättre.” och upprepa tills en glömmer bort vem en är för en stund.
 

 

Vill också lyfta en kommentar som Malin B skrev:

“Tänkte tillägga tips! Om man har svår återkommande eller ihållande ångest så tycker jag det första man ska göra är att besöka en läkare för att genomgå en fysisk undersökning, så man kan bli lite lugnare över att man i alla fall inte är fysiskt sjuk. Och därefter prata med sin läkare om eventuell behandling i form av KBT, samtalsterapi eller om antidepressiva behövs. I det långa loppet kan det vara värt det. Hitta dock en läkare som du litar på, det är A och O. Sömn är sjukt viktigt för återhämtning också, då ångest kan vara ett tecken på stress. Annars: yoga, mindfulness, kramar, skratt, vänner, sex, träning.”

 

 

Nu orkar jag inte skriva längre för klockan är 00:51 och jag är ju tydligen en sån med kontorsjobb nuförtiden så jag vill gå och vara en koala på mitt träd som ligger och suckar i vår säng. Här kommer en låt jag gillar. Och som slutord – håll fucking ut. Du är en pärla, och vet du, det kommer bli bra. Lovar.

 

 

x Linn
31 Responses
  • K
    03 . 03 . 2017

    <3!

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      <3!

  • Lisa
    03 . 03 . 2017

    Fint! Och bra tips, lätt att glömma de där när man är mitt i det. Det går över

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      verkligen alltså! det går över, som tur är. puss!

  • Malin B
    03 . 03 . 2017

    Tänkte tillägga tips! Om man har svår återkommande eller ihållande ångest så tycker jag det första man ska göra är att besöka en läkare för att genomgå en fysisk undersökning, så man kan bli lite lugnare över att man i alla fall inte är fysiskt sjuk. Och därefter prata med sin läkare om eventuell behandling i form av KBT, samtalsterapi eller om antidepressiva behövs. I det långa loppet kan det vara värt det. Hitta dock en läkare som du litar på, det är A och O. Sömn är sjukt viktigt för återhämtning också, då ångest kan vara ett tecken på stress. Annars: yoga, mindfulness, kramar, skratt, vänner, sex, träning.

    • Linn
      03 . 03 . 2017

      Gud vilket bra tips Malin! Om det är OK med dig så lägger jag till det i min lista för tror alla kan må bra av det. <3

  • Nastasja
    03 . 03 . 2017

    Så himla bra tips. Håller verkligen med om matlagningen eller andra saker som har en tydlig struktur som är enkla att följa. Känner alltid att det som bryter mitt tankemönster är bra. Så att göra någon som är helt onaturligt i stunden ofta får mig på andra tankar. Typ, hacka lök.

    Du är så viktig som skriver öppet om sånt här. Uppskattar dessa inlägg väldigt mycket. Kramkramkram

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      tack nastasja! vad glad jag blir. tycker det är lite obekvämt att visa sånna här sidor så blir glad att det uppskattas. puss!

  • Natalie
    03 . 03 . 2017

    <3 <3 <3 <3

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      puss!

  • Anna
    03 . 03 . 2017

    Toppeninlägg. Det är så skönt att veta att man inte är ensam och att det finns knep att ta till när ångestvågorna börjar rulla in.

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      tack! ja, det är så lätt att glömma att det finns ett slut på det onda när en är mitt i det. ta hand om dig <3

  • rebecca
    03 . 03 . 2017

    åå superbra inlägg. tack för alla tips, jag ska försöka tänka på det<3

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      vad glad jag blir! fint att det hjälpte

  • K
    03 . 03 . 2017

    I perioder tycker jag att det är jättejobbigt att vara ute bland mycket folk vilket leder till att det då blir svårt att gå ut överhuvudtaget.

    Men under en vecka var jag hundvakt åt min flatmate och efter det har jag fortsatt att gå ut med hunden vilket faktiskt hjälper en hel del.

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      alltså håller helt med. speciellt i storstäder där det är så högljutt och stimmigt, men tror ändå att vi mår bra av att komma ut. plus att hunder typ läker alla sår haha

      • K
        05 . 03 . 2017

        Jag mår ändå bättre här i London än Stockholm. Upplever i Stockholm att många är så ängsliga att det smittar av sig. Där det typiskt svenniga, att alla ska passa in men samtidigt från ett inne-Stockholm-perspektiv vara lite märkvärdiga och unika – det går liksom inte ihop.

        Och hundar är bäst.

        Kul att du svarade.

  • Josef Lind linothejose
    03 . 03 . 2017

    Tack Linn för det du vågar prata om, något som ibland kan vara lite av ett tabu. Att må dåligt är tydligen något som inte står särskilt högt i kurs, eller något som man inte ärligt medger när man hälsar på vänner och bekanta. Man ska vara en perfekt spegelblank yta, lika perfekt och felfri som “alla” andra. Jag har varit deprimerad i över 8 års tid. Haft ångest över småsaker som har hindrat mig från mycket. Man får ångest över att inte vara eller bli den man tänkt sig och blir istället en eremit. Man isolerar sig och påstår samtidigt att ingen förstår. Min vändning kom när jag faktiskt nådde botten och där för första gången i mitt liv berättade för min bästa vän hur det var. Då fick jag ta tag i många sår och knivar som satt i mig. Det gjorde ont men var en lättnad efteråt. Att skriva och vara kreativ är något som har hjälpt mig mycket. Många känslor har blivit ord och på så sätt varit en terapi. Att sluta ljuga för mig själv och låta spegeln åka i golvet med en krasch, och erkänna att livet inte är som det ska och att jag behöver hjälp var något som hjälpte mig. Jag slutade dricka alkohol, för jag visste att jag skulle bli en alkoholist om jag fortsatte. Jag tog bort mitt facebook konto och sa hejdå till mina låtsasvänner och begränsade mitt liv till dom som verkligen bryr sig. Jag ritar, syr och skriver poesi. Vilket av vissa kan tyckas vara en aning “bögigt” för att jag är kille. Men det spelar ingen roll, det är då jag trivs. Tack för att skriver om detta! Och alla ni andra: Ni kan så otroligt mycket! Tro på er själva, NI är det mest unika denna världen skådat. <3

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      <3 <3 <3 så fint. skrivandet kan verkligen läka en. och det är verkligen viktigt att våga dela sitt mående med de i ens närhet. glad att du mår mycket bättre nu, hoppas det håller i sig.

  • Anna
    03 . 03 . 2017

    Åh vilket fantastiskt inlägg, skönt att veta om att man inte är ensam i att känna såhär ibland. <33333
    Det bästa med din blogg är att du delar med dig om personliga saker tycker jag. Älskar kombinationen av välskrivna texter och vardagliga bilder som inte behöver visa upp ett perfekt liv.

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      guuuuud vilken fin kommentar anna! blir så glad att du säger det för det är verkligen vad jag hoppas göra med den här platsen. <3 <3 <3 tack för att du läser och kommenterar

  • Emilia Hallberg
    03 . 03 . 2017

    tusen tack för tipsen, känns så fint att man kan få gå in här och läsa detta och då känns allt lite bättre.

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      vad glad jag blir! tycker själv att det är skönt att veta att jag inte är ensam <3 kram

  • Ann-Charlotte
    04 . 03 . 2017

    Du är en fin och bra tjej ❤ Hoppas att vi ses snart.
    Kram

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      tack ann-charlotte! det hoppas jag också, saknar er <3

  • Linnea
    05 . 03 . 2017

    Åh dethär inlägget var så himla fint att läsa. Du skriver så bra på något sätt odramatiskt så man känner att dethär borde man ju kunna överleva ändå <3 Jag har själv problem med ångest i perioder och ska nog fan prova att måla lite fast jag inte gjort det sen mellanstadiet typ. Vill även bidra med några tips som brukar hjälpa mig när jag har svårt att hantera vardagen för att det värker i hela kroppen:

    – Brukar försöka se på migsjälv som ett barn som jag sitter barnvakt åt. Låter lite knäppt men vem tvingar en femåring att sitta och plugga kl 12 en vardagskväll? INGEN. En femåring är så sjukt duktigt om hen kommer upp på morgonen, borstar tänderna i tid och lagar riktig middag till sigsjälv istället för att gråta och äta riskex.

    – Logga hur jag mår. Detta är nog mitt bästa och viktigaste tips. Precis som du skriver så ser jag ofta ingen början eller slut när jag mår dåligt. Börjar tro att jag alltid mår dåligt och att det aldrig kommer ta slut. Det har hjälpt mig jättemycket att ha en kalender där jag loggar hur jag mått. Då kan man objektivt se om man har ångest 7 dagar i veckan eller om det bara är när man är trött/bakis/på vintern/har träffat dendär jobbiga kompisen eller vad det nu är. Då kan man både försöka eliminera grejer som förvärrar sitt mående och samtidigt är det lite fint att läsa typ "idag kändes livet kul och jag längtar efter x och x" när man ligger hemma och vill ligga under täcker i hundra år.

    Tack för en bra blogg och för att du tar upp ett så himla viktigt ämne <3

    • Linn
      05 . 03 . 2017

      tack för så himla fin kommentar och jättebra tips! alltså, ska lätt börja tänka på mig själv som en femåring. skulle vara så mycket snällare mot mig själv? tack för att du läser och kommenterar, jag blir jätteglad verkligen xx

  • Malin
    06 . 03 . 2017

    här kommer en virtuell kram! tack för att du skrev om det här även om det kändes motigt. jag gillade verkligen att få ta del av dina tankar och dina tips. jag känner igen mig mycket i en del och inte alls i annat, men oavsett känns det guld att veta att varken du eller jag är ensamma om de här känslorna. keep it up, pärlan!

    • Linn
      09 . 03 . 2017

      tack! vad fint att du uppskattade det. <3 ta hand om dig

  • Ellen
    07 . 03 . 2017

    Åh, det här inlägget behövde jag. Precis på pricken på känslan. TACK.

    • Linn
      09 . 03 . 2017

      <3 <3 fint att höra! ta hand om dig

What do you think?

Your email address will not be published. Required fields are marked *