dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

en dag vid havet

Posted on

 

Vi småspringer bråkandes nedför ett morgondisigt Chatsworth Road. Vi är sena och Daniel tycker att det är mitt fel och jag tycker Daniel inte kan läsa kartor. Vi har båda helt rätt, fast vad vore vi om vi erkände det högt?

Idag är måndag och hela Storbrittanien är ledig och vi ska ut till havet.

Väl vid busshållplatsen är min lugg svettig och det visare sig vara elva minuter kvar till nästa avgång. Utan ett ord vänder jag och går in på det lilla cafét på andra sidan vägen och köper två americanos, en svart och en med mjölk.

Here. Jag räcker Daniel den med mjölk och lutar huvudet mot hans axel. But I’m still a bit angry with you.

Olivia och Jared möter oss vid stationen. 35 minuter senare sitter vi inklämda bland kanske varenda barnfamilj i London. Alla vill känna saltstänk och låtsas leva liv som inte är så inrutade, förutsägbara. Och därför gör alla exakt samma sak en ledig måndag som lovar 24 grader och inga moln.

 

 

Klipporna är lika vita som våra t-shirts och sträcker sig från Dover och runt halva den sydöstra kustlinjen. De spelar birollen i otaliga filmer om England. Dunkirk bl.a.

Jag och Daniels som trott att vi åkt på en citybreak vid havet inser att vårt sällskap packat både badkläder och picnicfiltar och kortlek.

Är det så mycket storstadsmänniskor vi blivit nu? Att när en blir medbjuden på a day by the seaside automatiskt packar kamera men glömmer bort att det vattnet som fastar på bild även går att röra. Let’s pretend att det inte var nära att jag tog mina nya heels istället för mina converse. Let’s also pretend att anledningen för att jag inte tog mina heels inte var av endast estetiska skäl.

 

 

En taxi 35min bort till en folktom strand kostar £4.80 och som de äkta storstadsbor vi tydligen är skrattar vi till när vi ska betala. Inte konstigt att landsbygden gror ett hat, vi spär tydligen på den allt vi kan.

På toppen av en klippa dukar Olivia upp all mat vi köpt medan Jared spelar den nya Taylor Swift-låten. Jag går fram till stängslet som hindrar folket från att falla. Blått blått blått blått. Överallt suddigt indigo. Vinden trasslar mitt hår och jag får sand i mina converse, kameralins, nagelband. Alla jordgubbar jag stoppar i munnen krasar av sandkorn. Medan Jared och Olivia går ned och badar ligger Daniel och jag och blundar med hjässan i sanden. Jared tar kort på oss och det blir ett sånt foto som alla föräldrar har inramat på sig själva från förr i tiden. På semestern där allt var lyckligt och gud vad vi inte hade en aning om vad komma skulle och tänk om en fick se ut sådär igen.

Klockan 21 sitter vi på tåget tillbaka till London. Utanför är solen frånvarande. Daniel har bränt nacken och jag tungan på en glasskioskkaffe. I lungorna har vi någon mild kemisk substans som får 200 strandbesökare att besöka sjukhuset. Ett moln som drog in över de kalkvita klipporna och som tidningarna kommer porträtterar som ett anfall från Frankrike men som ingen egentligen vet vad det kom ifrån.

Framme i London beställer vi en taxi som kör oss hem på 15 minuter. Den kostar £9.80, för hur annars ska man veta att man är tillbaka i huvudstaden.

 

 

x Linn
14 Responses
  • Jenny
    03 . 09 . 2017

    Vad fint, både bilderna och sättet du skrev på. Som en liten historia i en bok av samlade berättelser. 🙂

    • Linn
      13 . 09 . 2017

      Blir så glad att du säger det för vill göra många fler sånna här inlägg. Får ut så mycket själv av dom och känner att de förmedlar känslor så bra. Hoppas det märks!

  • Daniella
    03 . 09 . 2017

    heter detta stället alltså dover? 🙂 eller alltså, är det samma dover som där färjorna till frankrike går?

    • Linn
      13 . 09 . 2017

      gud borde skrivit ut det! vi åkte till Broadstairs, så inte riktigt Dover men inte jättelångt ifrån heller. De vita kalkklipporna går längs med kustremsan där vilket får mycket att se lika ut.

  • rebecca
    03 . 09 . 2017

    alltså wow, vilken strand. älskar din outfit, vännen!

    • Linn
      13 . 09 . 2017

      thanks girl!

  • Emilia
    04 . 09 . 2017

    WOW på dessa bilder alltså och din text! <3

    • Linn
      13 . 09 . 2017

      <3 <3 <3 tack för att du kommenterar och säger det! puss

  • Frida
    07 . 09 . 2017

    Åh vilket fint inlägg! Så mysigt att läsa och fina bilder!

    • Linn
      13 . 09 . 2017

      vad glad jag blir! tack. får se till att langa fler inlägg som är som berättelser.

  • pernille
    08 . 09 . 2017

    Du skriver så BRA!

    • Linn
      13 . 09 . 2017

      pernille! tack tack tack <3 betyder jättemycket att få höra det

  • Helena
    21 . 09 . 2017

    Hej Linn! Jag bara ÄLSKAR den första bilden i inlägget kan inte sluta titta på den. Undrar om du hade kunnat tänka dig att maila den till mig i högupplöst format? Ska inte använda den i något publikt sammanhang utan tyckte bara den var så fin 🙂

    • Linn
      28 . 09 . 2017

      Men vad glad jag blir! Klart du kan det. Mejla lmcwiberg@gmail.com så skickar jag den till dig!

What do you think?

Your email address will not be published. Required fields are marked *