dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

You are viewing A London diary

behind this wall

Posted on

Igår efter att han slagit in presenter på jobbet mötte jag upp Daniel på Broadway Market. London var såhär blommigt på vägen dit. Vi gick till den franska delikatessbutiken och köpte saucisson, kalamata-oliver och lyxig ost. Vi skulle fira Daniels födelsedag och det är hans bästa mat! Egentligen fyller han på på lördag men då är han i sin hemstad Toronto i Kanada.

Det var så jävla cute för när jag kom så bar jag på ett rejält paket och det finns ingen i denna värld som gillar presenter och överraskningar som min pojkvän. Alltså, barn har inte en suck. Daniel rodnade för att han blev så pirrig haha.

image Behind This Wall

När maten var inhandlad vandrade vi genom London Fields upp till cocktailbaren Behind This Wall. Det är verkligen bara en liten svart källardörr med den här skylten över.

Men där inne är det som jag tänker att barerna Haruki Murakamis karaktärer hänger på. Litet, asvkalat och trångt med ett festligt men lugnt sorl. De serverar ostron för £1 och bartenderna vänder på vinylen när högtalarna sprakar. De spelade Daniels favoritlåt This Must Be The Place med Talking Heads och jag ljög och sa att jag planerat det haha.

Vi beställ de drinkar med torkade rosor i.

Och ostron för £1 styck! För mig då, för Daniel trodde han skulle spy när jag berättade att de fortfarande är levande när man äter dom.

På det blev det bao buns.

Det är verkligen inte klokt hur kul jag har med den här människan. På en onsdag liksom! Alltid en miljon saker att prata om och skratta åt och diskutera och inte hålla med om. Efter någon timme avslutade vi med två pickleback shots haha för att varför inte. Det är alltså en shot whiskey som följs av en shot picklejuice, dvs vinägermixen som saltgurka ligger i. Äh, det är så konstigt och gott att jag inte ens orkar ta den diskussionen.

När vi var hemma öppnade Daniel sina presenter och blev kanske ännu gladare än vad han trodde. Där i var ett par skor han önskat sig, två biljetter till Basquiat-utställningen i London och så en pampering-session på ett spa. Älskar att ge honom grejer som inte är typiskt för män, för han blir så himla glad. Som att bli inbjuden till en värld som varit helt förbjuden. Plus att jag får en kompis att göra facials med haha.

Orkar inte att han ska vara borta i två veckor nu och sen jag i två veckor.

 

 

★ Yesterday I went to the cocktail bar Behind This Wall in Hackney to celebrate Daniel’s birthday. 

 

 

2 x

Posted on

 

Jag har så förbannat mycket jobb just nu med deadline för Nuda, ett frilansjobb och så mitt eget himla fulltidsjobb. Plus att Daniel fyller år på lördag men åker till Kanada i två veckor imorn. Firar honom ikväll men han har också bestämt sig för att totalshoppa den senaste veckan och köpt allt jag skulle köpa till honom i present. Så sur blir jag, det är ju ändå lag på köpstopp innan sin födelsedag! Tur att jag är kär i honom.

En sådan här regnig tisdag är det på plats med en lista tycker jag. Vi kör:

 

Två saker som ännu inte nämnts på bloggen

  • I veckan jobbar jag nätter på uppdrag av ett himla coolt företag.
  • I maj ska jag till Marrakech, Marocko med elva vänner för att fira Sebastian! Vi har hyrt en magisk riad och jag ramlar av stolen av förväntan.

 

Två maträtter som jag inte kan laga men vill

 

Två saker jag ofta tänker på

  • Om personer i min närhet tycker jag är dålig, om något jag sagt misstolkats.
  • Vilken tatuering jag ska göra. Tänker kanske att det blir en när jag är i Kenya över påsk.

 

Två saker jag måste börja tänka på

  • Hur jag kan planlägga att få in tid att skriva klart min roman. Den måste ut ur min kropp!
  • Det här med sparkapital osv. Vill ju att jag och Daniel ska flytta till en egen lägenhet i år, så måste spara.

 

Två materiella saker jag vill äga

  • En tavla av Heather Day. Hennes konst får mig att tappa andan. Skulle gärna äga någon av dessa eller kanske denna.
  • Ett hem som ser ut såhär.

 

Två saker jag har gjort den senaste tiden

  • Scrollat i mitt 61 sidor långa dokument som innehåller mitt försök till en roman, och känt att fan, det här är verkligen inte skit.
  • Pussat på min äldsta kompis andra lilla unge Frode. Klappat på den tjocka bebismagen, hållit i en fotsula mindre än min handflata och känt mina egna äggstockar vibrera och ba MAKE ME PREGNANT. ^^

 

Två saker jag brukar göra på kvällarna

  • Kolla på Daniel när han klär av sig. Tröttnar aldrig. Killar som drar tröjor över huvudet sådär konstigt.
  • Göra te med stor omsorg, ställa det bredvid sängen och sen glömma bort att dricka det.

maybe I should just move to Stockholm

Posted on

 

Satt här och blev spanad på av (ok, jag som spanade på) Benjamin Ingrosso

 

Hej lördagsfolk! Nu är jag alltså i Stockholm och bor hos min lillasyster i en etta med utsikt över halva Stockholm. Blir typ sur på att hon och hennes pojkvän delar på en hyra som är mindre än hälften av vad jag och Daniel betalar för vårt fjuttiga rum! Men ändå wow, röda mattan och solen är verkligen utrullad  för mig i Stockholm och jag stormtrivs. Jag äter knäckebröd och leverpastej till frukost och försöker förstå mig på de “nya” sedlarna. Det känns underbart att vara tillbaka och jag kunde inte vara mer förvånad. Tanken att bo här känns nästan bekväm. Kanske att jag borde bo här istället? Skrev det på Instagram och fick 25 personer som skrek ja haha. Bra tänker jag, om ni kirrar jobb och lägga till mig då så kommer jag på stört.

Mötte upp Sandra på aw på hennes kontor igår. Åt popcorn, drack prosecco med hennes kontorskompisar. Sen drog vi till Nytorget 6 och snackade så jäkla bra över några glas vin. Äh men alltså hur mysigt var inte det?? Att en vild själ som hon älskar Stockholm så mycket får mig att vilja prova på det med. Skulle kanske lyckas göra Stockholm till mitt, på mina villkor tänker jag. Det finns ju för mycket fina människor i denna stad för att jag ska kunna hålla mig borta. Smsade Daniel och ba Ska vi flytta hit? och han bar If you really want to? I love Stockholm.

Vi får se.

 

 

all my six years in London

Posted on

Det är overkligt. Att igår den 16de mars var det sex år sedan jag landade på Gatwick Airport i London utan returbiljett och med en bästa vän som var minst lika sugen på att suga musten ur London. Vi skulle stanna i tre månader, kanske fyra om vi verkligen ville, och nu är det sex(!) år sedan.

Det har varit de roligaste, mest omvälvande, formande åren för mig och jag har fått vara med om saker jag fan trodde folk bara gjorde filmer om. När jag satt där på planet med Olivia och vi pratade om allt som skulle hända, allt vi skulle vara med om, allt vi hoppades på, så är det inte ens i närheten av allt som skulle hända. Det var på grund av det här beslutet som den här bloggen föddes till och med.

London har oändligt många sidor som gör det möjligt att leva minst lika många liv. Under mina sex år har jag sett London från helt olika sidor. För att fira min långa tid i denna stad tänkte jag att vi kika på alla mina år här:

 

 

2011

Första året var jag nyanländ och så jävla redo.

Olivia och jag var oskiljaktiga och ostoppbara. Jag var så kär i oss, vi var så bra. Vi delade en säng i en före detta council flat och var ute minst fyra gånger i veckan. Oftast mer. Vi ville se varenda gränd av denna stad och vi ville se den genast och hela tiden. Känner fortfarande att vi måste varit de roligaste personerna som gått på denna jord, och säkert de störigaste också. Tjejer får ju inte leva life som ni vet haha.

Vi röjde runt utan dess like. Det hände alltid saker runt oss, vi hade alltid planer och hoppade på allt som kom vår väg. Det fanns noll begränsningar eller hämningar. Varje minut var ett tillfälle att samla på sig nya upplevelser, nya sovrum, nya nummer, nya fester, nya hemliga barer. Till frukost, lunch och middag åt vi mackor som blev över på Nordic Bakery där Olivia jobbade (alltså varje dag) och det gjorde ingenting. Alla de bussresor vi tagit genom denna stad, och alla de främlingar vi mött på dessa busshållplatser som fått oss att ändra route och följa med dom istället…

Det var under den här tiden som min blogg föddes och blev till en smaskig, tonårsdekadent sak där jag helt ocensurerat skrev om allt vi gjorde, allt vi tänkte, allt vi tyckte. Otroligt pinsam och otroligt äkta.

 

 

 

2012

År två var året då jag blev slagen i ansiktet och då jag blev så jävla kär.

Andra året startade i samma anda men med rekrytering av massa fler vänner till vårt gäng. Uppe i ett hus i Clapton bodde jag och Olivia med två vänner. Den vintern var ovanligt kall för London men vi hade inte råd med värme. På kvällarna satt vi på golvet i ett tomt vardagsrum med tända ljus och invirade i både dunjackor och duntäcken och sen gick vi ut och värmde oss på våra stammisbarer där insläpparna blev oroliga om vi inte varit där på tre dagar.

Det året skulle sen ta två snabba vändningar.

Vi hade hamnat i kretsar med folk med mörka hemligheter och vanor och här gick de överbord. London visade sig från dess mörka sida med missbruk, hemlöshet, våld och misär. Vår vän S tappade det helt, missbrukade och dealade, blev av med jobbet och blev hemlös. En natt slog han mig i ansiktet.

Det var dags för oss att växla om och jag blev övertygad av en lång kanadensare att gå på dejt. I princip lämnade jag inte hans säng efter det. London glittrade och även om jag festade minst lika mycket så fick London nu visa allt vad den har att erbjuda i form av romantik och hångelställen. Jag var hög som ett hus av attraktion och känslor och åtrå. Min haka blödde för att vi hånglade så mycket.

 

 

 

2013

År tre var året då alla mina närmsta vänner lämnade, jag började uni och då jag och Daniel flyttade ihop.

Vi bodde i Shoreditch Highstreet med råttor som kröp upp ur toaletten och en stad som nu kändes mer bekant än Stockholm. Livet i London var nu vardag och lunkade på i så jävla fin takt.

Så ändrades plötsligt allt. 80% av min bekantsskapskrets flyttade från London under loppet av några månader och jag led av sån separationsångest. Främst för att min bff och fru och själsfrände Olivia som jag delat säng med i två och ett halv år drog. Vem var jag utan henne?

Det var dags att välja om London skulle bli något permanent eller inte, för det går inte att vara på semester mer än två år. Jag var dödligt kär i Daniel och hade inget att återvända till i Stockholm och beslutade mig för att söka in till uni i London istället.

Daniel och jag flyttade ihop i ett rum med tre fönster och eget badrum i Bethnal Green. Vi hade pizzakvällar på vår takterass och såg på Games of Thrones när spöregnet piskade mot fönsterna.

Och reklam blev det på LCC. Även om det var skit rent akademiskt, var det magiskt att vara student i London. Ornella, Jordan, Hannah, Matt, Daria. Vi hängde i studentbaren varje fredag, lärare stötte på oss, vänner var otrogna, jag provade Nando’s för första gången, någon var utklädd till vagina på vår avslutning.

 

 

2014

Fjärde året var då jag beslutade mig att hoppa av min bachelor degree i London och inledde långdistans med mina två största kärlekar – Daniel & London.

LCC visade sig vara under all kritik och £9,000 per läsår sved, men nu hade jag redan börjat så borde jag inte gå klart? Jag var så lycklig med Daniel och så olycklig med allt annat. Tillslut gjorde jag det bara, jag hoppade av, sökte till Hyper Island och kom in. Jag grät när jag öppnade mitt antagningsbrev för nu, nu skulle allt ta slut. London, Daniel, livet kanske. Det kändes så avigt att jag skulle bli en av alla i raden som övergav London. Fast jag var ju bara en drama queen då med.

I augusti flyttade jag tillbaka till Stockholm och in med min familj som också var i Sverige i ett år. Det var kaos på alla sätt, men nödvändigt och lärorikt. Hyper Island var det sjukaste, jobbigaste, knäppaste jag varit med om. Var tredje vecka pendlade jag till London och Daniel samma till Stockholm och jag fick vara turist i min egen stad.

 

 

2015

Femte året blev jag återvände till London men med ett helt annat fokus.

Efter ett år av föreläsningar, kodning, digitala projektplaner m.m. i Stockholm var det plötsligt det dags för praktik och jag packade återigen ihop det jag ägde och köpte en enkelbiljett tillbaka till London. Så mycket var annorlunda den här gången däremot, fast att varken jag eller någon annan var beredd på det. Jag var slutkörd, sårbar och törstade efter stabilitet både ekonomiskt och mentalt.

Jag tror att mina vänner var chockade över förändringen och likaså jag. Det kändes som att jag återvänt från ett krig och var tvungen att vara hemma och plåstras om, återhämta mig. Jag var så tacksam att London fick betyda bruncher, gallerier, parker, marknader, och ingenting annat. Jag älskade att mina vänner skrev på lägenhetskontrakt för flera år framöver och hittade kärlekar att flytta ihop med, bli stabila med. Jag behövde att alla stannade precis där de var.

 

 

 

2016

Sjätte året började jag om från början och plötsligt blev jag karriärskvinna.

Jag hatade min praktik på reklambyrån och ringde mina föräldrar gråtandes på lunchen flera dagar i rad. De sa åt mig att gå in på en gång och säga upp mig. Hela kroppen skakade när jag gjorde det, och ändå är det det bästa beslutet jag tagit.

Istället gjorde jag exakt det som jag ville. Jag sökte in på Kreativt Skrivande II på LTU och började på min roman. För att tjäna lite extra pengar utanför CSN jobbade jag helg på baren. Det var fysiskt jobbigt men bra för själen. Att få bli raggad på, utskälld, dansad för, skålad med. Ingen visste vem jag var och alla visste vem jag var. Att gå hem klockan fem på morgonen, lite onykter men utan ångest och veta att det enda jag behövde göra dagen efter var att skriva. Ändå ingen press.

På många sätt var det som att hoppa fem år tillbaka i tiden, till första eller andra året i London. Där allt kändes möjligt, då saker fick gå fel för vi har ju hela livet på oss. 

När jag tog studenten i juni vände allt såklart. Utan CSN räckte inte barjobbet speciellt långt. På något vänster lyckades jag landa ett jobb som Social Media & Content Executive på en startup och fucking ägde det så hårt. Jag hade lön, jag hade rutin, jag odlade avokadoplantor på min balkong och drog på weekend i Bath. London fick ett lugn över sig som jag aldrig lyckats se förut.

 

 

 

Varje helg ser jag nyinflyttade 19-åringar som drar fram över Hackney som de sommarorkanerna jag och Olivia var. Det är så jävla fint. Jag hoppas att dom får se allt som jag fick, och så hoppas jag att jag får se ännu fler sidor av den här himla dumma staden.

 

 

 

watch out Stockholm


Nu ni sitter jag på flygplanet efter att panikjobbat och sen skyndat till flygplatsen. Mobilbloggar alltså för första gången! Blev precis tillsagd av flygvärdinnan för att hennes vagn körde över min äggmacka… livet va. Så glammigt är mitt jetset-liv. Oroa er inte, vi har inte lyft än, men snart är jag på svensk jord. Är på g till Stockholm och stannar ända till måndag. Hoppas att ni rullat ut röda mattan och solen för mitt välkomnande!

Tycker alltid att det känts som det mest vuxna en kan göra, att helt casual flyga ensam. Struttar lite extra med mina kladdiga byxor och mitt överviktiga handbagage. Kom ni ihåg när det här var jag flera gånger i månaden när Daniel och jag bodde i olika länder? Åkte till London minst en gång i månaden och kom ändå inte över att vara en nervös flygare. Fast det var en speciell upplevelse när mannen i passkontrollen frågade varför jag kom dit nästan varje vecka. Japp, lyckas bli stammis på helt fel ställen.

Okej, nu rullar vi så måste sluta. Vill bara inflika att det här är ett väldigt speciellt datum för mig. Ni som följt mig i några år kanske minns varför? Om inte så berättar jag i nästa inlägg.

oh, I thought I was on holiday

Posted on

 

Måndag baby baby. Alltid spännande att det blir ny vecka hela tiden tycker jag. Precis som om min kropp förväntar sig att när en äntligen jobbat sig fram till helgen, att den ska stanna permanent. Är på något vis så bra på att glömma bort att det inte alltid är helg. Typ som sommarlov var, ni vet? Exakt så är alltid mina helger, och mina semestrar. Jag minns inte ens att jag haft ett liv med rutin eller vardag. Som när jag var i NYC i två veckor för några år sedan. Glömde att jag inte alltid lever som en bekymmerslös virvelvind. Videon därifrån är för övrigt det som gör mig lyckligast på hela internet.

Nu sitter jag alltså här, återigen förvånad över att det är måndag. Men den här veckan är kort för mig. På torsdag åker jag till Stockholm i fyra nätter. Jag ska på begravning, men också krama på min syster och min pappa, äta kanelgifflar och köpa böcker. Innan ska jag också hinna med två middagsdejter och att lära upp min första praktikant! Fatta den, att för mindre än ett år sedan var jag själv praktikant och nu ska jag få få min helt egna! Ska se till att lära hen allt dumt jag kan.

Kan inte ni berätta om någon fin händelse/känsla/tanke från i helgen? Vore kul att höra vad ni som kommer in och läser om mitt liv är med om.