dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

all my six years in London

Posted on

Det är overkligt. Att igår den 16de mars var det sex år sedan jag landade på Gatwick Airport i London utan returbiljett och med en bästa vän som var minst lika sugen på att suga musten ur London. Vi skulle stanna i tre månader, kanske fyra om vi verkligen ville, och nu är det sex(!) år sedan.

Det har varit de roligaste, mest omvälvande, formande åren för mig och jag har fått vara med om saker jag fan trodde folk bara gjorde filmer om. När jag satt där på planet med Olivia och vi pratade om allt som skulle hända, allt vi skulle vara med om, allt vi hoppades på, så är det inte ens i närheten av allt som skulle hända. Det var på grund av det här beslutet som den här bloggen föddes till och med.

London har oändligt många sidor som gör det möjligt att leva minst lika många liv. Under mina sex år har jag sett London från helt olika sidor. För att fira min långa tid i denna stad tänkte jag att vi kika på alla mina år här:

 

 

2011

Första året var jag nyanländ och så jävla redo.

Olivia och jag var oskiljaktiga och ostoppbara. Jag var så kär i oss, vi var så bra. Vi delade en säng i en före detta council flat och var ute minst fyra gånger i veckan. Oftast mer. Vi ville se varenda gränd av denna stad och vi ville se den genast och hela tiden. Känner fortfarande att vi måste varit de roligaste personerna som gått på denna jord, och säkert de störigaste också. Tjejer får ju inte leva life som ni vet haha.

Vi röjde runt utan dess like. Det hände alltid saker runt oss, vi hade alltid planer och hoppade på allt som kom vår väg. Det fanns noll begränsningar eller hämningar. Varje minut var ett tillfälle att samla på sig nya upplevelser, nya sovrum, nya nummer, nya fester, nya hemliga barer. Till frukost, lunch och middag åt vi mackor som blev över på Nordic Bakery där Olivia jobbade (alltså varje dag) och det gjorde ingenting. Alla de bussresor vi tagit genom denna stad, och alla de främlingar vi mött på dessa busshållplatser som fått oss att ändra route och följa med dom istället…

Det var under den här tiden som min blogg föddes och blev till en smaskig, tonårsdekadent sak där jag helt ocensurerat skrev om allt vi gjorde, allt vi tänkte, allt vi tyckte. Otroligt pinsam och otroligt äkta.

 

 

 

2012

År två var året då jag blev slagen i ansiktet och då jag blev så jävla kär.

Andra året startade i samma anda men med rekrytering av massa fler vänner till vårt gäng. Uppe i ett hus i Clapton bodde jag och Olivia med två vänner. Den vintern var ovanligt kall för London men vi hade inte råd med värme. På kvällarna satt vi på golvet i ett tomt vardagsrum med tända ljus och invirade i både dunjackor och duntäcken och sen gick vi ut och värmde oss på våra stammisbarer där insläpparna blev oroliga om vi inte varit där på tre dagar.

Det året skulle sen ta två snabba vändningar.

Vi hade hamnat i kretsar med folk med mörka hemligheter och vanor och här gick de överbord. London visade sig från dess mörka sida med missbruk, hemlöshet, våld och misär. Vår vän S tappade det helt, missbrukade och dealade, blev av med jobbet och blev hemlös. En natt slog han mig i ansiktet.

Det var dags för oss att växla om och jag blev övertygad av en lång kanadensare att gå på dejt. I princip lämnade jag inte hans säng efter det. London glittrade och även om jag festade minst lika mycket så fick London nu visa allt vad den har att erbjuda i form av romantik och hångelställen. Jag var hög som ett hus av attraktion och känslor och åtrå. Min haka blödde för att vi hånglade så mycket.

 

 

 

2013

År tre var året då alla mina närmsta vänner lämnade, jag började uni och då jag och Daniel flyttade ihop.

Vi bodde i Shoreditch Highstreet med råttor som kröp upp ur toaletten och en stad som nu kändes mer bekant än Stockholm. Livet i London var nu vardag och lunkade på i så jävla fin takt.

Så ändrades plötsligt allt. 80% av min bekantsskapskrets flyttade från London under loppet av några månader och jag led av sån separationsångest. Främst för att min bff och fru och själsfrände Olivia som jag delat säng med i två och ett halv år drog. Vem var jag utan henne?

Det var dags att välja om London skulle bli något permanent eller inte, för det går inte att vara på semester mer än två år. Jag var dödligt kär i Daniel och hade inget att återvända till i Stockholm och beslutade mig för att söka in till uni i London istället.

Daniel och jag flyttade ihop i ett rum med tre fönster och eget badrum i Bethnal Green. Vi hade pizzakvällar på vår takterass och såg på Games of Thrones när spöregnet piskade mot fönsterna.

Och reklam blev det på LCC. Även om det var skit rent akademiskt, var det magiskt att vara student i London. Ornella, Jordan, Hannah, Matt, Daria. Vi hängde i studentbaren varje fredag, lärare stötte på oss, vänner var otrogna, jag provade Nando’s för första gången, någon var utklädd till vagina på vår avslutning.

 

 

2014

Fjärde året var då jag beslutade mig att hoppa av min bachelor degree i London och inledde långdistans med mina två största kärlekar – Daniel & London.

LCC visade sig vara under all kritik och £9,000 per läsår sved, men nu hade jag redan börjat så borde jag inte gå klart? Jag var så lycklig med Daniel och så olycklig med allt annat. Tillslut gjorde jag det bara, jag hoppade av, sökte till Hyper Island och kom in. Jag grät när jag öppnade mitt antagningsbrev för nu, nu skulle allt ta slut. London, Daniel, livet kanske. Det kändes så avigt att jag skulle bli en av alla i raden som övergav London. Fast jag var ju bara en drama queen då med.

I augusti flyttade jag tillbaka till Stockholm och in med min familj som också var i Sverige i ett år. Det var kaos på alla sätt, men nödvändigt och lärorikt. Hyper Island var det sjukaste, jobbigaste, knäppaste jag varit med om. Var tredje vecka pendlade jag till London och Daniel samma till Stockholm och jag fick vara turist i min egen stad.

 

 

2015

Femte året blev jag återvände till London men med ett helt annat fokus.

Efter ett år av föreläsningar, kodning, digitala projektplaner m.m. i Stockholm var det plötsligt det dags för praktik och jag packade återigen ihop det jag ägde och köpte en enkelbiljett tillbaka till London. Så mycket var annorlunda den här gången däremot, fast att varken jag eller någon annan var beredd på det. Jag var slutkörd, sårbar och törstade efter stabilitet både ekonomiskt och mentalt.

Jag tror att mina vänner var chockade över förändringen och likaså jag. Det kändes som att jag återvänt från ett krig och var tvungen att vara hemma och plåstras om, återhämta mig. Jag var så tacksam att London fick betyda bruncher, gallerier, parker, marknader, och ingenting annat. Jag älskade att mina vänner skrev på lägenhetskontrakt för flera år framöver och hittade kärlekar att flytta ihop med, bli stabila med. Jag behövde att alla stannade precis där de var.

 

 

 

2016

Sjätte året började jag om från början och plötsligt blev jag karriärskvinna.

Jag hatade min praktik på reklambyrån och ringde mina föräldrar gråtandes på lunchen flera dagar i rad. De sa åt mig att gå in på en gång och säga upp mig. Hela kroppen skakade när jag gjorde det, och ändå är det det bästa beslutet jag tagit.

Istället gjorde jag exakt det som jag ville. Jag sökte in på Kreativt Skrivande II på LTU och började på min roman. För att tjäna lite extra pengar utanför CSN jobbade jag helg på baren. Det var fysiskt jobbigt men bra för själen. Att få bli raggad på, utskälld, dansad för, skålad med. Ingen visste vem jag var och alla visste vem jag var. Att gå hem klockan fem på morgonen, lite onykter men utan ångest och veta att det enda jag behövde göra dagen efter var att skriva. Ändå ingen press.

På många sätt var det som att hoppa fem år tillbaka i tiden, till första eller andra året i London. Där allt kändes möjligt, då saker fick gå fel för vi har ju hela livet på oss. 

När jag tog studenten i juni vände allt såklart. Utan CSN räckte inte barjobbet speciellt långt. På något vänster lyckades jag landa ett jobb som Social Media & Content Executive på en startup och fucking ägde det så hårt. Jag hade lön, jag hade rutin, jag odlade avokadoplantor på min balkong och drog på weekend i Bath. London fick ett lugn över sig som jag aldrig lyckats se förut.

 

 

 

Varje helg ser jag nyinflyttade 19-åringar som drar fram över Hackney som de sommarorkanerna jag och Olivia var. Det är så jävla fint. Jag hoppas att dom får se allt som jag fick, och så hoppas jag att jag får se ännu fler sidor av den här himla dumma staden.

 

 

 

xxx
signature
22 Responses
  • jennifer
    17 . 03 . 2017

    åh, livet <3 och du, dina ord vänder alltid uppochner på mig (på det allra bästa sättet)

  • Linnea
    17 . 03 . 2017

    Det är så knäppt med sådana här sammanställningar, för en inser hur länge jag faktiskt läst din blogg! Heja heja dig!

  • M
    17 . 03 . 2017

    wow, sa FINT! LIVET! Och kanner igen mig sjalv sa mycket i det du skriver, flydde aven tillsammans med min bff utomlands direkt efter studenten. Suck, att vara 19 igen anda. Den dar granslosa karleken och charmen over en stad forsvinner ju efter ett tag och blir mer nyanserad, och hungern och langtan man har som 19-aring ar ju nagot helt magiskt.

  • L
    17 . 03 . 2017

    wow, sa FINT! LIVET! Och kanner igen mig sjalv sa mycket i det du skriver, flydde aven tillsammans med min bff utomlands direkt efter studenten. Suck, att vara 19 igen anda. Den dar granslosa karleken och charmen over en stad forsvinner ju efter ett tag och blir mer nyanserad, och hungern och langtan man har som 19-aring ar ju nagot helt magiskt.

  • Stina
    17 . 03 . 2017

    Alltså har ändå hängt med sedan Grodprings-tiden (så jävla fin ändå <3) och älskar att få uppleva London via dig. SLUTA ALDRIG BLOGGA. PUSS

    • Ida
      17 . 03 . 2017

      Samma här!! Det var här jag gick in och fick tips då jag flyttade till London 2013. Oj vad tiden gått och vad mycket som har hänt! <3

    • Nastasja
      17 . 03 . 2017

      Jag med! Har alltid önskat att få vara en sån där galen nyinflyttad svensk i London men har aldrig tagit den chansen. Sån tur att du bloggar på ett sätt som gör att en typ är där ändå.

  • carolina
    17 . 03 . 2017

    Så himla fint och bra inlägg!!
    Kom in på denna bloggen mot slutet av 2012 och har inte hittat ut än. Att ha läst din blogg pushade även mig att flytta till england, kanske inte till london men till Brighton som även idag är min stora kärlek även fast jag nu bor på annan ort.
    Nog om mig, Jätte tack för en toppenblogg!!

  • Beatrice
    17 . 03 . 2017

    Så himla fint! Jag flyttade också till London som 19-åring, skulle stanna tre månader, som sedan blev till två år när jag fick världens bästa jobb och världens bästa kille. Nu bor vi dock i Stockholm, vilket också känns riktigt fint! Men, man saknar ju London mest hela tiden.

  • D
    17 . 03 . 2017

    Har också hängt med sen grodprins, och inspirerades att också åka till London som vilsen 19-åring i samma veva. Är tillbaka i Sverige sedan länge men London frambringar en så speciell känsla i min kropp, fortfarande.

    Du är en QUEEN

  • Ida
    17 . 03 . 2017

    Du skriver om livet jag drömmer om! och så vackert, jag kommer köpa alla dina böcker helt klart! Flyttar till London i höst, och längtar! Det kommer bli ett sånt äventyr, tack för alla otroligt nyttiga tips!
    Keep it up!<3

  • Emilia
    17 . 03 . 2017

    åh va fint! kommer ihåg när jag började läsa din blogg och blev så ofantligt fascinerad av dig och Londonlivet.
    sättet som du skrev på då och delade med dig av, som nu. känns så fint att på något sätt ha fått följa din resa!
    det var du som inspirerade mig till att dra till London och prova på allt det du har fått göra och det var en fantastisk tid
    även om jag har lämnat det nu.

  • Frida
    18 . 03 . 2017

    Guddd jag kan inte fatta att det gått så lång tid och framförallt inte att jag läst sedan Grodprins. Ojojoj.

  • rebecca
    18 . 03 . 2017

    så jävla fint.

  • Deselby
    18 . 03 . 2017

    Bra skrivet! Jag ser också fram emot din bok.

  • Daniella Chanelle
    18 . 03 . 2017

    gud, har jag följt din blogg i sex år redan? wow.

    (får jag bjussa på cocktails någon dag?)

  • Kaneli
    18 . 03 . 2017

    Älskar det här inlägget! Så fin sammanfattning och resa mot någon slags vuxenhet (eh lol).

  • elin
    18 . 03 . 2017

    aaaaah jag blev helt sjukt nostalgisk över det här inlägget. Jag flyttade till paris för 8 o ett halvt år sen, planen var några månader men… känner så mycket igen mig i din historia, berg o dalbanan. Älskade att läsa det, men fick samtidigt lite ont i magen av hur snabbt tiden här har gått :/

  • Josefin Molander
    18 . 03 . 2017

    Så himla fint inlägg med så galet hög igenkänningsfaktor, älskade London <3
    http://josefinmolander.com

  • Jen
    19 . 03 . 2017

    EXAKT <3 x

  • Jen
    19 . 03 . 2017

    Exakt så! 😀 <3

  • Malin
    19 . 03 . 2017

    åh, vilket inlägg! helt fantastiskt fint 🙂 london är verkligen en makalös stad! jag har följt dig väldigt av och till men minns några inlägg från grodprins-tiden och även ett av fotona från 2012.

What do you think?

Your email address will not be published. Required fields are marked *