dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

a bloody book club (& en förjäkla bra bok jag läst)

Posted on

Tydligen blir ju 2018 året då jag strävar efter att *live a little*. För mig betyder det mindre digitalt, mer spontanitet och mer långsamt. Meagan, min stjärna i livet och även kollega, gav mig ett exemplariskt tillfälle för detta när hon vid årsskiftet bjöd in mig till en bokklubb hon skulle starta. Jag är i princip en sån som tackar nej till allt som händer på vardagar. Då har jag en permanent dejt med min soffa, någon såsig middag och så Daniel. I den ordningen. Det blir så när jag sällan är hemma innan sju, sällan ätit innan halv nio. Men här var jag den första i whatsappgruppen som ba YES TAKE ME I’LL PRINT US T-SHIRTS & BRING CHEESE. Ja, att spela svår har aldrig varit min starka sida.

 

 

I onsdags var vår första träff. Det var nervös stämning pga kände inte alla men visste att flera liksom pluggat himla litteraturvetenskap och jag kan knappt engelska i jämförelse och har aldrig varit i bokklubb. Och det här med bokklubbar – är det inte lite pretto? Lite typiskt kulturelit att sitta med vida byxor och analysera meningsuppbyggnader i klassperspektiv svingandes en halvdyr malbec? Är jag en sån nu. Egentligen hann jag inte tänka så mycket för läste ut min bok på trappsteget utanför medan jag väntade på att Meagan skulle öppna porten. Och utan pretton i umgängeskretsen är det som tur är svårt att hålla uppe en prettostämning.

Och Engelskan gick bra förutom när jag skulle beskriva en ytlig orgasm och inte var säker på var klitta hette på engelska – is it called the clit? Meagan va så jäkla cute och ba since I’m the one who forced you all to be here tonight I feel nervous as fuck that you’ll hate it so please get drunk on wine so you’ll forget. Och så hade hon inte bara förberett frågor om boken utan också lagat en vegetarisk version av Sloppy Joes, eftersom att alla utom jag var nordamerikaner och de älskar tydligen det. Skulle kunna beskrivas som köttfärssås i hamburgarbröd – dvs asgott.

Och håll i er, men nu blir det cheesy men det är något med att sitta en ruskig februarinatt med minusgrader utomhus och tända ljus och comfort food framför sig, uppkrupen i en väns soffa med ett glas vin i handen och den andra instoppad mellan boksidor för att läsa upp ett oviktigt stycke. Alltså agh, prettotanten i mig ba frodas och lever och all is well – du är välkommen.

När jag tog bussen hem vid elva var jag så besviken på att det redan var slut.

 

Och även om jag är långt ifrån att uppfinna hjulet här så måste jag verkligen säga att bokklubbar har något. Visst – vi kan inte utesluta att det är för att jag börjar bli äldre, men också nej. Det känns som att det är något i tiden, att fasiken vad less världen är på att scrolla, på att passivt låta ännu en säsong rulla förbi på Netflix utan att en ens kommer ihåg vad huvudkaraktären heter. (Side note, men alltså det här händer mig hela tiden. Och då har jag hängt fler timmar med dom karaktärerna de senaste veckorna, än mina himla kompisar?! Vad är det?) Jag vet inte, men det känns i luften. Att folk picklar gurkor, går keramikkurser, blir hobbybotaniker med sina lägenhetsdjunglar.

Det kan också ha att göra med att vi läste Touch av Courtney MaumEn roman som handlar om en trend forecaster som jobbar med ett stort tech företag för att förutspå framtida produkter och tjänster. Sloane är närmare 40 och har blivit en ikon för kvinnor som väljer karriär före familj och har gett ut rapporter med titlar som Having kids is eco terrorism. Sättet hon granskar världen på är fängslande och stannade verkligen med mig. Den fick mig att reflektera och känna in min miljö på ett så otroligt nyttigt och obehagligt sätt – jag älskade det! Och herregud vilka himla diskussioner vi hade. Om framtiden, om att bli förälder, om att ha föräldrar, om sociala medier, om närhet. Vill att varje person i hela hela hela världen läser denna på en gång. Se bara till att ta dig igenom de första 50 sidorna som är lite sega.

Vi väljer böcker efter rekommendationerna från Bellatrist Book ClubHar ni hört om den? Jag hade inte men alltså wow. Det är ett initiativ startat av Emma Roberts och Karah Preiss som lyfter otroliga böcker (från massa nyutgivna kvinnliga författare) och alla alla alla verkar så bra. In och titta om du är okej med att läsa på engelska!

Och glöm inte – embrace your inner tant. Tydligen bästa sättet att leva lite mer. Om sju timmar sitter jag på ett plan till Vietnam. Det ni!

 

xxx
signature
7 Responses
  • Ellen
    10 . 02 . 2018

    “Då har jag en permanent dejt med min soffa” – story of my life ¯\_(ツ)_/¯

    • Linn
      10 . 02 . 2018

      What to do liksom

  • Elina
    10 . 02 . 2018

    Blir så pepp på att starta en bokklubb nu! Och känner verkligen igen mig i det där med att inte lära sig namnen på karaktärerna i serier! Det händer mig jätteofta!

  • jennifer
    10 . 02 . 2018

    Åh!! Avis på bokklubbshäng! Jag har dragit igång + hängt på diverse bokklubbsinitiativ, men av någon anledningb blir det aldrig av. Måste ju vara ultimata sättet att umgås. Och precis som du känner jag att världen (eller iaf jag och personerna i min omgivning) är trött på att scrolla. Känns ganska logiskt ändå, att medveten konsumtion av intryck är nästa steg efter medveten konsumtion av typ kläder eller mat.

  • Saga
    11 . 02 . 2018

    Tack för bokttips!! Är så sugen på att låta min inre prettotant få leva ut, måste bara hitta en bokklubb först!

  • Malin
    11 . 02 . 2018

    Jag älskar min bokklubb! På ett sånt innerligt vis som bara någon med en inre tant bara kan göra, hehe 🙂 Så glad att läsa om att du också förstår tjusningen med det. Det är fasen ljuvligt!

  • Sickan
    13 . 02 . 2018

    Vilken super sida för böcker!
    En mer podd relaterad fråga, jag undrar hur du och Frida känner varandra?

What do you think?

Your email address will not be published. Required fields are marked *