dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

35mm postcards – Saigon, Vietnam

I början av februari drog jag, min pojkvän Daniel och hans tvillingbror Nicolas till Vietnam. Där, i Saigon, bor nämligen deras lillasyster Claire sedan nästan två år tillbaka. Knäppt ändå, att både jag och Daniel har alla våra syskon och föräldrar i helt olika länder – Sverige, Kanada, Vietnam, Kenya, USA och så vi i England. Även om jag generellt skulle säga att det är mest nackdelar med att ingen(!) bor i samma land, så är det en stor fördel att få åka till nya länder för en familjeträff.

Det var min första resa där jag bara fotade analogt eller med min mobil. Ska prata mer om hur det kändes i ett annat inlägg men det är dags för första bunten foton fotade med min nya point and shoot – Olympus Mju II Zoom.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvällen innan vi ska åka och Daniel och jag stannar uppe till halv ett på natten för att jobba klart det sista innan semestern, för att packa det vi borde packat igår men inte hunnit. Det är jättedumt, för klockan 3am står ubern utanför och jag mår illa av trötthet. London är dödstyst och gatorna tomma så vi kommer fram till Heathrow en timme innan check-in ens öppnar. Beställer två te och en chocolate chip cookie på det enda fiket som öppnat och minns allt vi glömt att packa. Men det känns okej, för han bara skrattar.

När vi äntligen får boarda planet till Paris är himlen ett skämt. Blir en sån som fotar soluppgångar genom flygplansfönster, och även om det är bland det mest meningslösa foton man kan ta så var det ju just en sån känsla att herregud ni är vi äntligen på väg.

 

 

Jag önskar att jag fotat hur det såg ut när vi anlände i Ho Chi Minh, eller Saigon som staden hette innan revolutionen. Eftersom att vi var där under Tet – det Vietnamesiska nyåret eller lunar new year – så var i princip hela Vietnam på hemvändning och välkomstkommitén bestod därför av hundratals människor som kantade repet ut från ankomsthallen. Daniel sa att det är såhär popstjärnor måste känna.

För lite feeling över hur stökigt och kaosigt och underbart färgglatt Saigon kändes får ni istället lite bilder på utsikten från Claires sovrum. Omaka hus i alla färger och former överallt. Och så smog för mystikens skull. Tänk att det är det här hennes liv är – att vakna upp i Vietnam. Exakt det jag och Frida vill med vår podd One Way Ticket – att få fler att prova på livet i ett annat land pga freaking fantastiskt.

 

 

Gör mig så jäkla bra på semester. Hire me for your getaways, guys.

 

 

Saigon var full av kontraster. Alla byggnader såg ut som när konstnärer retuscherar foton på hur övervuxet storstäder som NYC hade sett ut om inga människor bodde där. Så såg Saigon ut. Alldeles öde och vildvuxet och tropiskt. Samtidigt har jag aldrig sett så mycket liv, så mycket motorcyklar överallt hela tiden. 7 miljoner invånare och 5 miljoner motorcyklar. Såg hundratals spädbarn utan hjälm som antingen satt vid styret eller typ sov sittandes bakom en förälder.

 

 

Det är ju något speciellt med killar i värme. Ahhhhh. : )

Här var vi ännu lyckligt ovetandes om att detta skulle bli vår sista västerländska kaffen på någon vecka. Hädanefter var det Vietnamesiskt kaffe som gällde, dvs extremt starkt och sött med extra socker och kondenserad mjölk.

 

 

Ursäkta mig, men erkänn att denna kamera fångar turistviben något otroligt bra. Hade också fått en fantastisk finne som trivdes så bra i 35 graders hetta och solkräm.

 

 

Hade hört innan att det skulle vara svårt att vara vego i Vietnam, och jag förstod snabbt varför. Många av restaurangerna serverar bara en maträtt per dag, och då är det liksom take it or leave it. Så flexade loss. Ibland sa de yes, vegetarian och så var det massa kött ändå. :)))

Är dock så glad att jag åt denna seafood/beef historia för den var guld. Är så imponerad av maten i detta land. Du äter på låga plaststolar och bord på trottoarerna och maten lagas i en gigantisk gryta på en gasolspis bredvid. Tänk typ looken av en korvmoj, fast den godaste maten du ätit. Och så kostar det 6kr. Ingen pratar engelska och allt kommer i storlek XL.

Här äter vi något som såg ut som pho men tydligen absolut inte var det. Vi var på the Lunch Lady, som Anthony Bordain äter på i ett av hans reseprogram. För er som inte har sett – se omedelbart.

 

 

Alltså vilken jäkla tur att vi hade Claire att ta oss till sina pärlor, för det är inte en chans att vi hade hittat något av de här ställena på egen hand. Tänk dig en förfallen dörr in till en lång gång, och så sju trappor upp bakom en annan affär. Där var vi på en bar, på ett fik, på en restaurang. Allt för att jobbiga turister som mig själv inte ska hitta dit, men det gjorde vi! Kändes olagligt varje gång, och det gillar vi ju.

 

 

Claire och Alex.

 

 

Yours truly i en av alla hemliga uppgångar.

Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur mycket jag älskar långresor till andra storstäder. Ju längre bort och ju mer exotiskt desto bättre, men gärna storstäder. Eftersom att jag aldrig kommer att vara en country girl, så är det något speciellt med att få ett smakprov på ett liv som jag på något sätt skulle kunna leva, även på andra sidan jorden. Att se alla Vietnamesiska punkkids hänga i skuggan utanför Claires byggnad, att turnera barer för att se den populära Vietpop-djn alla pratar om och gå på vanliga vardagshak där folk beställer Vietnamesiska snacks och frilansarjobbar framför sina laptops. Det är så spännande, tycker jag, att kunna relatera så mycket men ändå känna att allt är främmande. Älskar städer och allt det knäppa som pågår samtidigt överallt.

 

 

Var också ett stort fan alla fake-brandade grejer här. Vi var på barer och i affärer som helt rippat kända märken. Bästa var nog Gucciskorna som också var Alexander Wang, eller den påhittade Balenciaga-collaben med Comme des Garçons. Vet inte om det är så överallt i Asien men hade samma vibbar i Thailand och Indien när jag var där. Önskar att jag köpt skorna nu i efterhand pga bäst.

 

 

Vet inte om det är smoggen eller att det var en relativt platt stad, men stannade på riktigt varje kväll vid sex och ba wow. Har aldrig sett så många otroliga solnedgångar förut.

 

 

Ett par boys på en av de lokala barerna som med allt annat bara var plastbord på trottoaren. Där serverar de öl för 3kr och helst ska de ha is i sig. Glömde att man inte borde dricka vattnet utomlands men har tydligen en mage av stål och blev inte sjuk alls.

Här någonstans så sa dessa två något som fick de båda att skratta så mycket att det rann tårar längs med halsen på båda två. Förstod ingenting, men kul att dom har kul.

 

 

Var enda tjejen av kanske 60 gäster. Vi var också de enda vita och under 50. Efter att alla slutat pratat och stirrat på oss i tio minuter när vi satt oss ned fick vi flera tummar upp, så toppen!

 

 

En dag gick vi på finlunch där maten nästan kostade 80kr (lyxlirare I know!) och drack drinkar vid floden. Otroligt vacker utsikt och så jäkla nedskräpat. Flöt förbi en gigantisk död fisk, en halv IKEA inredning och en hel takeawayrestaurang. Körde det fina skämtet OMG, look a baby croc! när den här flöt förbi. Kommer bli så bra pinsam förälder.

 

 

Another day, another sunset. Den här gången hemma hos Alex innan vi röjde runt på whiskeybarer natten igenom, men 28 grader och inga tröjor. Älskar verkligen att hälsa på hos folk utomlands. De hade landat ett halv palats enligt mig, och betalade ändå en tredjedel av vad jag betalar för halva mitt rum i London. Vi spelade musik jättehögt, fast inte högre än grannarnas släktfest som smygfotade oss med blixt och utmanade oss i att klunka öl.

 

 

The Pilaprats på en beer hunt.

 

 

Fint att få crasha syskonsemester. Höra de bråka som mig och mina systrar och ställa mig på Claires sida pga inte rättvist för någon att ha två storebröder som också är tvillingar. Tur att det (för det mesta) är snälla.

 

Det var alltså våra första fyra dagar i Saigon. Berättat lite annorlunda, som en fotobok kanske. Får se om jag switchar upp formatet för de följande inläggen från Vietnam för vi har huvudstaden Hanoi, en övernattning på en båt och så risfälten på gränsen till Kina kvar. Känns så skönt med lite oglossiga bilder också. Oredigerade och ibland skakiga, som livet ju är.

Hoppas ni tycker det här inlägget var okej! Ni får gärna berätta om ni vill att jag berättar det mer som en novell eller om ni gillar det här.

 

Vill också tipsa om filmklipp jag gjorde i Vietnam som ligger i mina highlights på Instagram. @linnwiberg heter jag där och ni borde checka om ni inte redan gjort det.

 

x Linn
28 Responses
  • Klara
    12 . 03 . 2018

    detta var ljuvligt Linn.
    vill ha allt berättat på detta sätt,
    vill åka överallt direkt.

    • Linn
      13 . 03 . 2018

      klara! blir så glad.

  • Marte Jansen
    12 . 03 . 2018

    Dagens favorittinnlegg 😉

    • Linn
      13 . 03 . 2018

      du är bäst

  • Emelie
    12 . 03 . 2018

    Underbart inlägg <3
    Och ja, fake-grejer finns överallt i Asien! Bland annat så finns det "fake markets" i Kina där varenda produkt är en fake variant av något märke.

    • Linn
      13 . 03 . 2018

      ALLTSÅ YES, vill ha allt. det var ju liksom snygga grejer? så kreativt

  • Sandra Leone
    12 . 03 . 2018

    Gillar upplägget massor!

    • Linn
      13 . 03 . 2018

      najs! var orolig att det skulle kännas lite rörigt, men fint att du gillade

  • tove
    12 . 03 . 2018

    Älskar upplägget! Blir alltid så inspirerad av att titta in här (slutar ofta med att jag smyger runt i arkivet och återupptäcker massa inspo <3).

    • Linn
      13 . 03 . 2018

      haha nä men gud, gräv inte för djupt. då blir jag nervös!

      • tove
        15 . 03 . 2018

        hahaha, det brukar mest vara slumpen som avgör hur djupt det blir eller inte blir. men du behöver verkligen inte bli nervös, det är bara inspirerande 🙂

        • Linn
          16 . 03 . 2018

          haha vilken tur! du får ha överseende om en yngre mig inte beter sig (har haft en vana att inte göra det hehe)

  • Ellen
    12 . 03 . 2018

    gillar det här så mycket!

    • Linn
      13 . 03 . 2018

      puss!

  • Josefin Samuelsson
    12 . 03 . 2018

    Älskar! Definitivt det bästa blogginlägget jag läst idag

    • Linn
      13 . 03 . 2018

      alltså YES <3

  • Emilia
    12 . 03 . 2018

    Wow! Så vackra bilder, älskar att du körde på analogt!
    Och Vietnam är verkligen helt fantastiskt <3

    • Linn
      13 . 03 . 2018

      vietnam alltså! vilket land! och ja, analogt var så spännande. ska verkligen jobba på att bli bättre, men shit dyrt också

  • Isabel Mendoza
    13 . 03 . 2018

    Love these!

    • Linn
      13 . 03 . 2018

      thanks girlie, also hope to see you soon!

  • Carina
    15 . 03 . 2018

    Gud va fina bilder vid floden.

    • Linn
      16 . 03 . 2018

      eller hur! så himla vackert.

  • Saga
    16 . 03 . 2018

    Tack för att du delar med dig av detta! ÄLSKAR de oputsade bilderna

    • Linn
      16 . 03 . 2018

      visst blir det en helt annan känsla med analogt! har inte ens redigerat dom :O

  • Alexandra
    16 . 03 . 2018

    wow wow wow vad fint!

    • Linn
      16 . 03 . 2018

      tack tack tack 😀

  • Annika
    18 . 03 . 2018

    fint inlägg! Var i HCMC förra året och åker tillbaka om ett par veckor igen för att möta upp min pappa där. Var också på det där mysiga, lite dolda hipser-kaffestället du visar på en av bilderna, måste komma ihåg att ta med pappa dit, han är en kaffeälskare av rang!

    • Linn
      24 . 03 . 2018

      men lyllos dig! fasiken vad jag vill åka tillbaka dit alltså. älskade det!

What do you think?

Your email address will not be published. Required fields are marked *