dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

a transatlantic call

Posted on

 

Jag är helt hög på adrenalin. Lade precis på ett 1,5 timmes transatlantic call med denna brutta, ett business möte för att vara exakt. Ni som inte hängt med allt för länge kanske missat det, men Frida är en av mina absolut bästa vänner, och förmodligen min äldsta med eftersom våra mammor blev gravida på universitetet ihop. Kruxet är bara att vi knappt någonsin bott i samma stad och likaså nu då jag bor i London och hon i NYC.

Hur som så har vi två pratat om att starta ett projekt ihop så himla länge, (vilken dröm va, att jobba med sin bff), och äntligen så har grejer börjat hända! Eller rättare sagt så har vi äntligen tagit tag i det och fått en idé som faktiskt kan fungera när vi bor isär. Kan inte sova nu för känner mig sprickfärdig. Så är det i ju för sig rätt ofta efter att jag får prata med Frida. Om allt går som planerat så kommer ni få veta allt inom några veckor. Den som gissar rätt vinner en begagnad vädurskanin.

Det är rätt hårt det här att bo så långt ifrån vad som känns som hem och de du känt, så att ha något som det här att binda ihop ens två liv är så tacksamt. Tänker att Frida och jag skulle kunna ta över världen, handen upp alla som tycker att vi borde haha.

att se till att få jobba hemifrån

Posted on

I januari skrev jag en krönika om utbrändhet. Om hur vår värld hyllar normen att alltid överprestera och att kontant vara upptagen, utarbetad, nästan eftersträvas, och hur jag för sjutton fått nog! Förutom min Londonguide har det blivit mitt absolut mest delade inlägg någonsin.

I den krönikan lovade jag mig själv och er att göra en förändring. Jag skrev att ett mål jag har är att få jobba hemifrån deltid. För mig innebär heltid på kontor en social stress, att vilja hänga med, att känna sig övervakad, inte missa något, vilket går ut på både mitt välmående och min prestation. Jag är som en kattunge som tappar fokus, blir distraherad, bortlekt. Mest av allt upplever jag att det inte finns något utrymme för mig att totalt konsumeras av min egen produktion, fantasi.

Nu kan jag avslöja att jag gjort det! Efter flera möten så står det klart att jag ska jobba hemifrån en dag i veckan från och med nu. Känner mig så otroligt stolt. Jag älskar mina arbetsuppgifter och mina jobbkamrater och vet att det här kommer leda till att jag kan prestera ännu bättre på både ett socialt och professionellt plan.

Är så glad för er som följt upp och sporrat mig på den här punkten. Frågat vad som hände med det där, satt lite press. För det här visar att det verkligen är möjligt att förändra. Det gäller bara att våga stå på sig, vara lite besvärlig, få sina chefer att våga tänka i mer okonventionella banor.

Till alla er som funderar i samma banor och har jobb som tekniskt sätt skulle fungera med flexibla arbetsplatser – KÖR PÅ! Det är alltid värt att ta striden, våga vara besvärlig, ta i något som är obekvämt.

 

 

Hur du övertygar chefen:

 

  • Ha en tydlig plan om vad som ska göras hemma och backa upp med argument om varför detta görs bättre hemifrån. Många arbetsgivare tror att vi ser en arbetsdag i hemmet som någon typ av semesterdag. Därför måste vi bevisa exakt vad som kommer utföras, hur och när. I mitt fall måste jag spendera mycket tid på att skriva copy till olika sociala inlägg, kommunikations material etc vilket för mig kräver att jag går in i det utan att bli avbruten.  Tips om hur du undviker pitfalls här.

 

  • Statistik och forskning. Det är bevisat att många jobbar bättre hemifrån eller med flexibla arbetstider, om du är introvert eller känner av mycket social stress. Det är också bevisat att de vars företag erbjuder fördelar som denna blir mer lojala, effektiva och motiverade. De har övergripande bättre mental och fysisk hälsa. Googla upp rapporter och ta med dig till mötet! Typ denna lista eller denna studie.

 

  • Bevisa vad företaget tjänar på denna deal. Studier visar inte bara att den anställda tjänar på det här utan att det långsiktigt är ett klokt beslut för företaget också, både ekonomiskt och socialt. Om du kan sälja in något konkret så är det ännu bättre. Jag visste t.ex. att något vårt företag verkligen behöver och lägger mycket pengar på är stock imagery, men på senaste tiden har mycket material vi köpt även synts hos konkurrenter. Därför presenterade jag även en plan på hur under tid utanför kontoret kan fotografera assets till vår hemsida och kommunikation som vi då har ensamrätt på. Att kunna ge något de vill ha, samtidigt som du får det du vill ha.

 

  • Ha en öppen dialog. Något som jag tror är största rädslan med att låta folk jobba hemifrån är avsaknad av kontroll och kommunikation. Det krävs tillit och trygghet för att ge över det ansvaret att helt själv överse sin tid och arbetsbelastning. Men jag tror också att det finns många andra anledningar till att chefer inte vågar. De kanske är rädda för vad arbetskamrater ska tro, att det blir osämja, att ingen vill komma in osv. Om du får ett nej när du tar upp det – våga fråga vad rädslan grundar sig i! Det är lättare att argumentera om du vet vad du står inför, och kanske är det något helt annat är vad du trott.

 

  • Erbjud en testperiod. Det är alltid lättare för en arbetsgivare att tacka ja till något om en vet att det inte är permanent, om det finns en nödutgång. Lägg fram ett förslag på x antal veckor där ni testar det, utvärderar och ser att det fungerar för alla parter. Förmodligen kommer allt gå toppen, men gör det inte det så är det lättare att ha ett samtal om de rättningar som måste göras för att alla ska bli så nöjda som möjligt.

 

  • Omvandla ett nej till ett vi kan väll se. Om det inte går nu så avsluta med att ni kan boka in ett möte om x antal månader/veckor/projekt för att se hur läget är då. Du har sått ett frö, och banne den som ger sig.

 

Har du några fler tips? Kommentera gärna tankar och metoder eller frågor här nere så vi kan hjälpa varandra. Lycka till era stjärnor! Nu firar vi med en förbannat bra låt.

 

kanadensiska presidenter & förfallna konstgallerier

Posted on

Ny vecka och för mig blir det en himla kort en! På torsdag morgon åker jag och åtta vänner ned till Marocko i fem dagar. Ska bli så kul att jag typ inte orkar. Tills dess ska jag i princip jobba förbannat mycket.

Igår däremot, var jag ledig och det var sommar, så jag tycker att vi kolla på det!

 

 

I t-shirt och solglasögon började jag dagen vid ett bord bokat för åtta personer. Daniels vän Jess är nämligen i stan och eftersom att hon är den snällaste tuffaste jag vet så är det givet att allt annat i kalendern stryks.

 

 

Så som sommardagar bör spenderas turnerade vi olika typer av vattenhål i staden. Vi började på en brunchrestaurang med bloody marys, en takterass där vi brände axlarna och så en pub med öppna fönster. Jess bor i Toronto och jobbar som producent på olika plåtningar med något kända personer. För några veckor sedan var det typ Kanadas president, no big deal osv. Detta är tur för oss, för inte nog att hon alltid har ett bibliotek av historier så flyger hon också över hela världen nästan varje vecka och lyckas på så vis ta en detour till London rätt ofta.

Med liv på olika sidor av Atlanten blir det en lista av ämnen att bocka av när vi väl ses. Blir typ rörd. Också, kanadensare – herregud, varför är prick alla så himla bra och snälla och genuina? Vill bara ha kanadensiska vänner from now on haha.

 

 

Vid sex hoppade vi alla på bussen ned till the Thames, alltså floden som rinner genom London. Det var sommar överallt.

 

 

<3

 

 

Målet var en fotoutställning som Jess pojkvän jobbade på. Den var belägen över fyra våningar i en förfallen industribyggnad. Otroligt magiskt.

 

 

Helt klart tummen upp.

 

 

Såhär såg jag ut. Har kommit på att låg hästsvans med denna lugg är en hit.

 

 

 

Ute vid floden var världen brandgul och det var för varmt för jacka. Vi letade upp en dålig pizzakedja för middag.

 

 

Och när natten kom var det ändå inte becksvart och vi fortsatte hoppa mellan brittiska pubar för sommarnätter bara är så. Tur att den här årstiden äntligen är här.

 

Idag har jag huvudvärk men vi åt lunch utomhus i stekande sol så det går inte ens att vara måndagssur.

Most commented posts
THIS IS WHAT’S HAPPENING

photo by lovisa An apology for my absence. Not ...

HELLO WORLD
04 . 03 . 2015

During whatever time, so many new people ...

what the hell is happening

me outside Tate Modern, my favourite museum ...

att vara avundsjuk på sina bästa vänner
30 . 03 . 2017

  En text om att bli avundsjuk på dom ...