dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

jag tar stockholm med storm

Posted on

 

Hej alla! Jag sitter i pyjamas i min syster Moas lägenhet i Stockholm och kollar ett program om finska au pairer i Australien. Ingen av dom har tydligen fattat att det är jobbigt att ta hand om fyra barn om man inte har erfarenhet så alla säger upp sig. En av dom har börjat dejta en av papporna i programmet också. DRAMA! Annars har jag tryckt i mig många skivor skogaholmslimpa med prästost, så livet är najs.

I lördags klockan 05:00 flög jag hit från London för att tillbringa över en vecka. Det känns alltid som hur mycket tid som helst innan en åker, tycker jag. Nu är jag halvvägs igenom och har och kommer inte ens hinna med hälften av det jag vill göra eller de personerna jag vill se. Typisk semesterhets. Känner spontant att jag skulle behöva minst tre månader (eller kanske nio) för att hinna med allt jag vill. Men! Jag försöker att inte göra en så stor grej av det – I’m only human osv.

 

Men vet ni – jag tar Stockholm med storm! Känner det i hela kroppen för har trivts så bra. Men även bokstavligt talat eftersom att det spöregnat sedan jag landat. Men som ni vet älskar jag stormväder, så inte mig emot. Så vad har jag hunnit med då? Jo du…

 

 

Något jag har hunnit med är att hänga massa massa timmar med min syster Moa. Är så glad för henne, för oss, för LIVET. Vi har lagat mat, sett dålig svensk reality-tv, lagat mer mat och pratat om livet. Känns viktigt att få hänga ordentligt istället för att vara ute och ränna eller försöka klämma in livet över en dejt. Moa har 100% tagit hand om mig. Har liksom fått ett hemmaspa, blivit nedbäddad och haft någon som verkligen ställt frågor som “Men hur kändes det för dig då?”. <3 Blir rörd och blödig.

Fint att igår så fick det switcha och hon kunde fälla några tårar och jag fick ta hand om henne med vänliga storasystersord och saffransdoftande fiskgryta. Mat är kärlek.

 

 

Jag har också gått på hemmafest som var jättekul! Och japp, som en märkte på min instagram så lektes det självklart lekar (ni som lyssnar på podden vet att jag och Frida ej kan sluta förundras över svenskars kärlek till lekar på fest). No shade på det – whatever floats your boat. Bad en främling fota detta konstverk som är jag och det blev en av mina mest likade bilder på Instagram. Tack främmande ung man.

 

 

Frida tog sen med mig på en regnig utekväll i stan där jag fick dansa dansa dansa till hiphop. Dansa är livet! Hennes vän från Tyskland var här och tyckte att jag och Frida var samma person. Tydligen har vi exakt samma kroppsspråk och humor. Tyckte det var fint för sånt kommer ju när man hänger ihop men vi bor ju inte ens i samma land? Sen slog vännen mig på armen, vilket jag tror var på ett bra sätt?

 

 

Igår tog jag bussen hem till Frida som var sjuk för att spela in avsnitt 13 av vår podd. Äh, det är ju så najs att sitta i samma rum och spela in. Önskar att vi kunde göra det jämt egentligen. Imorn kommer avsnittet ut så lyssna då! Vi pratar också om det här att åka och hälsa på i din hemstad men även om hur en startar upp projekt och VÅGAR.

 

 

Nu ska jag jobba några timmar och sen ikväll flyger mina jobbkompisar från London in för ett viktigt möte. En byrå vi jobbar med ska ta ut oss på glassig middag!

Vet att det ekar lite tomt här inne just nu, men bear with me! Puss.

basquiat, the barbican & bar hopping

Posted on

 

En lördag i slutet av September och jag bjuder Daniel på taxi ned till Europas största kulturhus och galleri – the Barbican. Det är en orimligt grå dag på ett fint sätt. Vi ska äntligen gå och se utställningen för Daniels bästa konstnär Basquiat. Älskar att Daniel har en favorit i allt – mat, färg, låt, konstnär, arkitektur, bok, film, klädmärke, stad. Fråga och han kan utan betänketid ge dig svar. För mig som är velig och beslutsångestsam är det goals.

Något som jag är bra på är däremot presenter. I födelsedagspresent fick Daniel bl.a. alltså biljetterna till öppningen av hans bästa konstnärs, Basquiats, första retrospective, innan det utannonserats att han skulle komma. Japp. Han var over the moon.

 

 

 

 

 

The Barbican ligger i vad för mig är de mest deprimerande av byggnader men som får arkitekter att absolut swoona. Området var totalförstört i bombningar under andra världskriget och byggdes upp efteråt i brutalistisk stil. Jättefult enligt mig, men folk betalar MULTUM för att bo där, så ja, kul för dom.

 

 

Måste erkänna att det kändes mäktigt att gå bland dom dock. Inte en människa syntes till och det var som om jorden gått under. Spontant inte en känsla jag skulle vilja förmedla om jag byggde något, men som sagt mäktigt. Och fint blir det på bild.

 

 

Utställningen var fantastisk. Tyvärr fick man inte fota men rekommenderar alla att gå dit och titta. Jean-Michel Basquiat var en självlärd modernistisk konstnär som slog igenom på 70-talet som 19-åring efter att ha uppmärksammats för sin politiska och poetiska graffiti i de förfallna husen på Lower East Side i NYC. Han var konstnär, poet och musiker och kanaliserade sina upplevelser som svart i en vit konstvärld, eller generellt vit värld. Integration vs segregration, fattigdom vs rikedom.

Porträtten är otroliga. Och jag veeeeet att det är ytligt, men jag tror inte att det går att hitta en sötare konstnär? Kolla bara denna och denna också. <3

Andy Warhol dregglade minst lika mycket över denna unga man och på utställningen får en följa med deras relation och hur scenen var generellt på Warhols glanstid. Så fascinerande. När han var 27 så överdoserade han. Tragik, hopp, allvar och lek. Gå och se!

 

 

När utställningen var klar drog vi på pub crawl med Jimmy och Sebastian.

 

 

Och jag dansade till hiphop och rnb fram till halv fem på natten. Beautiful.

godmorgon, frida.

Posted on

 

Är tillbaka i London nu. Fortfarande sjuk. Herregud vilken flunsa. Landade alltså i Stockholm i torsdags. Frida fann mig i kassan på Il Caffé på Kungsholmen kl 14.00 – gråtandes. Hon i kassan (stackars människa) gav mig så många val på vad det fanns för mackor och min feberhjärna gick i baklås och det blev bara overwhelming = hulkgråt. De kommande 36 timmarna spenderades alltså i sängen. Var så sjuk att jag inte ens orkade se på tv.

(Försöker att inte tänka på att jag missade min skolas reunion, bästa kompis bebisgos, fika med farmor och allt annat jag planerat.)

MEN! Vid ungefär sjutiden på fredagkvällen poppade jag några ipren och tog bussen tillbaka till one of my great loves.

Frida har ju ny egen lägga, som vi pratat om i podden. Hela hela hela kvällen spenderades vid hennes matbord och vi smed planer, tvinnade spaghetti, skvallrade, drack ren whisky och sittdansade till Justin Timberlake. Har ju insett att det viktigaste i livet är att omringa sig av bara bara personer som ger en skitmycket energi och beröm och glädje. Frida gör verkligen det. Och vet ni, man borde bara jobba med sånna också! Vår podd har varit ett så bra starttest på hur vi två jobbar ihop och kanske var det därför när jag satt och laddade upp för att pitcha in fler projekt ihop som Frida beat me to it och ba VI BORDE JOBBA IHOP. Halva natten var vi uppe.

 

 

Sanslöst mysigt att vakna på upp på soffan bredvid den här bönan, spela in en frukostpodd och så åka och träffa min lillasyster. Vi tre drack cava ihop i soffan, gjorde businessplaner, drog till Fridas lillebrors restaurang och åt/drack/snackade i FEM TIMMAR. Orimligt.

Fotade bara de här bilderna med min systemkamera, MEN klippte också tre rullar analogt som jag ska framkalla och visa. På lördag åker jag tillbaka till Stockholm igen, i åtta dagar! För att ta igen sjukdagar, planera projekt och klämma in allt jag gillar med Stockholm.

 

Most commented posts
THIS IS WHAT’S HAPPENING

photo by lovisa An apology for my absence. Not ...

HELLO WORLD
04 . 03 . 2015

During whatever time, so many new people ...

att vara avundsjuk på sina bästa vänner

  En text om att bli avundsjuk på dom ...

what the hell is happening
03 . 08 . 2016

me outside Tate Modern, my favourite museum ...