dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

A room with a view

Posted on

 

 

 

 

 

Nu. Äntligen bor jag och Daniel ensamma. Bara vi i en tvåa vid en park i Hackney som är så fin att jag inte står ut. Det är sol överallt hela tiden som gör att det syns att vi inte dammsugat sen vi flyttat in. Men hörrni, till och med stöket och tvätten ser fin ut här för allt är vårt och ingen annans.

Just nu sitter jag i bh och dricker vitt vin med alla fönster öppna för det är sommar i London och jag bor inte med någon annan än min pojkvän. 29 grader både igår och idag och alla Londonbor har vaknat till liv, avfrostats och ligger pirriga av solsting och prosecco på varenda gräsplätt i stan.

På tal om att sitta i bh i köket. Herregud vad jag stått ut med att dela utrymme inser jag nu. Igårkväll lagade jag mat med en svensk podd i högtalarna – bara det! Inte behöva oroa sig för noise polution för några flatmates inte. Och disken – den kan stå framme! Och ingen är i soffan när jag vill lägga mig där! Och varenda gång jag öppnar en skåpdörr så ligger BARA mina grejer där. Orörda!

Sju år. Harry Potter har nu bekämpat Voldemort. Och nu ska jag ut och dansa hela helgen.

Analogue diaries: March 2018

Posted on

Mars är slut och med April verkar också våren kommit till London. Äntligen va. Jag är knappast den enda som tjatar om hur jag vill ha ljusa kvällar och ljumna dagar, men du – det känns som magi att den faktiskt kom i år igen. Igårkväll avslutade jag jobbveckan på en soldränkt bakgård till en pub där alla stod i uppknäppta jackor eller till och med t-shirts. 17 grader är det ute och om exakt en vecka möter vi freaking våren i vår nya lägenhet. Vårt vardagrum/kök har två fönster som ser ut på parken och jag längtar tills alla nätter där de kan stå öppna för att släppa in sommaren. Vår lägenhet. Kan knappt tro att det är sant.

Tack mars, för den här gången. Jag längtar inge direkt efter dig, men du hade absolut något ändå. Såhär såg mars månad ut genom min analoga kamera.

 

 

Precis när vi kommit tillbaka från Vietnam spöregnade det i minst en vecka varje dag och varje natt. Regnigaste mars jag upplevt i London. Man skulle ju kunna tro att jag efter sju år införskaffat mig ett paraply, men icke.

 

 

Massor av söndagar (och andra kvällar och dagar för den delen) spenderades på puben. Det är något speciellt att sitta inne i en glödande pub med rinnande kondens på fönsterrutorna och ett väder som säger att det är okej att inte göra någonting annat än att bara sitta precis där du är.

 

 

 

Daniel och jag hade inte sett Olivia och Jared sen mitten på Januari för de spenderade fyra veckor i Jareds hemland Sydafrika precis innan vår semester i Vietnam. På måndagen när de åkt så satt vi alla redo med mobilen i väntan på news, och tillslut kom det! Olivia hade sagt sa till Jared på något otroligt ställe med utsikt över halva sydafrika. <3 Så snart blir det bröllop. Tycker att alla mina kompisar borde gifta sig genast.

 

 

Söndagen efter hade vi anordnat en överraskningsbrunch! Sjutton vänner runt ett bord, god mat och bloody marys. Borde vara standard varje helg.

 

 

Ingen hade försagt sig så lyckad överraskning! Båda grät. Orkar inte, så gulliga.

 

 

Blev rätt mycket takeout också. Mest för att jag saknade maten i Vietnam något otroligt! Men nä, det är inte samma sak i London. Kommer vara på jakt efter lotus leaf sticky rice föralltid nu…

 

 

Efter ännu en regnig pubnatt tog jag dubbeldäckaren upp till Hackney med min knäppa och alldeles strålande Meagan. Så glad att hon anställde mig för 18 månader sen. Nu är hon inte längre min chef, men definitivt en av mina bästa vänner. Den här natten hade vi hade dragit jackpot med biopopcorn i påse och öl som färdmedel.

 

 

Dränkta både utanpå och inuti röjde vi runt på några nya barer i Hackney. Otroligt behändigt att kunna bo kvar i samma område och så ändras alla restauranger och barer emellanåt. Också otroligt behändigt att jobba med någon du också vill hänga med när jobbet tar slut. Har aldrig tråkigt.

 

 

Den här bråkstaken var också där och röjde med oss.

 

 

När regnet slutade så snöade det istället. I veckor. Och ja, jag vet att i Sverige är det rätt standard med snö i mars, men i London får vi max två dagar snöfall per år. Och aldrig i mars!

Min kompis från Los Angeles var fullkomligt till sig när vi hade snöstorm. Medan resten av oss himlade med ögonen tyckte hon som aldrig sett snö att det var det mest magiska hon sett. Men ja, mars tog kål även på henne. “I get it now, Linn. I hate snow. I don’t want it any more, I can’t.”

Men det här är inte hon, det här är Olivia och hon är från Kanada och där gråter man inte över några snöflingor inte.

 

 

Men var drar man då när vintern aldrig tar slut? Jo, till puben.

 

 

Och så äter man chips och dricker dark & stormys på vardagsrumsgolvet tills klockan blir morgon.

 

 

Tur att jag känner så många i London under en sån här lång vinter. Till alla er som flyttat hit eller till någon annan ny stad under vintern vill jag bara säga – bra jobbat ni, för nu vänder det äntligen! Nu kommer gatorna och bakgårdarna och marknaderna och uteserveringarna vimla av människor att lära känna, bråka med, inspireras av, undvika och hångla upp.

sun showers på chatsworth road

Posted on

 

Det är måndag på påskhelgen och jag sitter i vår soffa och försöker planera vår flytt nästnästa lördag. I London har det regnat i nästan en vecka, och innan det snöade det fortfarande. Våren är sen i år, och det känns som om världen behöver ljuset och värmen mer än någonsin. Correction: jag behöver ljuset och värmen mer än någonsin. När jag flyttade hit den 16de Mars 2011 var det jeansjacka och 18 grader! Olivia och jag sprang som vildar runt på ett soligt Brick Lane och tänkte att allt vi hört om London var en lögn. Kan fortfarande hålla med om att det här med att “det regnar jämt i London” är falskt. Tydligen har London 109 regndagar per år men Stockholm har också runt 100! Hujeda mig, kämpa på kompisar.

De här bilderna tog jag i onsdags på Chatsworth Road när det spöregnade i solnedgången. Sun showers. Vad heter det på svenska? Solblandat regn? Förbannat fint i vilket fall. Kände mig nästan lite emotionell att lämna vår gata, fast att vi bara flyttar tio minuter bort. Kan inte bärga mig nu.

 

 

Det är två år sedan vi flyttade in här och fast jag lyckats bocka av nio lägenheter under mina sju år i London så glömmer (förtränger) jag hur mycket fix det blir. Speciellt om en bor i en flatshare, för som i vårt kontrakt så måste vi hitta någon att ta över vårt rum. Vi har haft flera visningar och massor intresserade, men sen är det också våra flatmates som ska gilla dom *eye roll*.

 

 

Men annars är det ju mest bara kul. Jag köper drop leaf bord i teak från Facebook Marketplace, 50-talsstolar från Gumtree och marockanska ullmattor från Schpock. Har också insett att jag är otroligt ounik i min smak på inredning. Tydligen är halva världen ute efter samma mid century modern cosy bla bla bla. Men hörrni! Det gör ingenting alls! För då langar H&M Home billiga varianter för en budgettjej som mig.

Tänk va, att det bara kommer vara jag och Daniel nu. Vårt stök, våra räkningar, ingen att skylla på eller kompromissa med. Då kan det fan få regna fram tills 2019.