dashblog logo
Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.
[mc4wp_form id="4288"]

midsommarblomster

Posted on

Glad midsommar! Nä ni. Den här dagen är by far då jag har mest hemlängtan på hela hela året, och har haft sen jag flyttade till London för sex år sedan. Har inte firat midsommar sen dess. Varje år sörjer jag det lika mycket och lovar att boka en biljett hem nästa juni.

Men! I år ska jag ändå fira. En dag för sent, men nonetheless. Min vän Cajsa har stor fest i trädgården och alla ska ta med lax och sill och snaps och blomster. Ska till och med binda en freaking krans och göra en stång! På morgonen ska den andra Kajsa och jag samlas i Hackney Marshes och plocka de få stackars blommor som överlever längs vägkanterna här. Mys!

Vill sen bara lyssna på dålig svensk musik och få gräsfläckar på alla mina kläder. Hoppas att ni får en fin dag idag, gör pinsamma och väldigt svenska saker åt mig!

Och! Fotona är på min syster Saga när hon var 14 år en sommarnatt i Stockholm 2015. Gjorde en tonårig intervju med henne, för tycker vi frågar 14-åringar alldeles för lite om livet. Läs den här.

yves saint laurent & jardin majorelle

Nu när det är 32(!) grader här i London får det mig såklart att tänka på när jag hängde i hettan i Marrakech för några veckor sedan. Kom på att jag fortfarande har lite foton kvar från några av mina bästa utflyktsmål så vi kör dom.

 

När en reser nio vänner så är det omöjligt att planera in mycket på dagarna. Det är för många viljor och för mycket organiserande, vilket egentligen passar mig väldigt bra nu för tiden. Älskade att proppa mina semestrar fulla förut, men nu tycker jag ett par aktiviteter per dag är mer än tillräckligt.

Hur som! En av de få aktiviteter vi hade planerat var att besöka Jardin Majorelle. Det är en botanisk trädgård och residens designat av konstnären Jacques Majorelle i slutet av 1800-talet och här bodde Yves Saint Laurant jämt när han var i Marrakech. Utan tvekan det mest turistiga vi kunde göra, men vissa grejer är ju klyshor av en anledning!

 

 

Amel var taggad i mina röda brallor. Tycker det är så fint med vänner som delar resväskor på semestern.

 

 

I den botaniska trädgården fanns, surprise surprise, massor av plantor och art deco-fontäner. Tänk att sitta här och typ… måla. Beställa en kaffe och höra fåglarna. Det tänker jag att Yves gjorde. Japp, vi är på first name basis.

 

 

Jag som ne parle pas français tyckte det var så hett att höra Daniel prata Franska dagarna i ända, fixa med prutning och vägbeskrivning och skämta med kyparna. Hans pappa är ju fransk och växte upp i Marocko så Daniel var vårt proffs. MMMMMmm!

 

 

Är en sån som hatar andra turister på semester fast att jag själv är en. Vill lossas att jag vet vad jag gör och inte är en av dom haha. Rekommenderar alla att gå typ en vardag för vi var här en lördag dag och njaaaa, lite mindre zen än vad en vill i en botanisk trädgård. Men söta var vi! Här Olivia.

 

 

Man glömmer bort på en gång hur himla varmt det är i varma länder (duh). Konstant svettig lugg. Otroligt nöjd med min nya vana att använda sjal i håret dock.

 

 

Jacques Majorelle hade jobbat i åratal för att uppfinna en nya blå färg som gick igen i Atlasbergen. Den var otroligt blå och allt såg ut att vara på låtsas.

 

 

“This really doesn’t happen anymore, does it? That somebody can go about inventing a bloody colour.”

 

 

Alltså. <3

 

  

 

När vi hängt i turistshoppen där vi fingrade på YSL-väskor vi inte hade råd med och fotat oss tusen gånger bland apelsinträd och succulenter var vi nöjda med turistandet.

 

 

Hejdå, Jardin Majorelle.

Tur att man är ung.

Posted on

19de Juni 2017, på vår balkong i Clapton, klockan är 21.15 och det är 29 grader i skuggan 

 

#Heatwave trendar på Twitter och jag får se kollegors bara ben för första gången. I kontorsköket delas det ut gratis isglass och mitt tangentbord är klibbigt resten av dagen. Om vi tror att svenskar är bra på att prata väder så är det ingenting emot britter. Skillnaden är att de aldrig någonsin är nöjda alls. För varmt, för kallt, för soligt, för blåsigt, för molnigt osv. Alla jämrar sig nöjt, bondar i sitt klagande och jag himlar på ögonen från mitt skrivbord.

Vi har kommit in i en ny fas, England och jag. Nu är vi ett gift par där allt jag tyckte var charmigt i början nu är något jag stör mig på. Frågan är om det är ett sånt förhållande som en ska kämpa sig igenom det svåra, eller ge upp och inse att det faktiskt kanske inte var menat att vara vi. Men så har vi ju helger som i helgen med öppna barer, floder i gömda i skogen och livet precis utanför dörren. Där allt är så som det var i början och jag minns att vi är jättekära egentligen. Visst?

När jag lånar Daniels cykel och cyklar över Tower Bridge till jobbet är en sån stund. Där allt känns stort och spännande, där jag bor i ett världsmetropol som känns som mitt. När jag har tre olika män som catcallar mig under resten av min commute är inte en sån stund.

Mitt bankonto har mycket lägre siffror än vad jag lovade mig själv den här månaden, så jag äter knäckebröd till middag. Medan läser jag igenom mitt bokmanus som jag nästan skrev klart för ett år sedan. Det finns några saker som är bra, men det mesta håller inte. Jag noterar ned stycken jag gillar, kapitel jag kan behålla och lägger google-docs-kommentarer på allt som måste skrivas om. Sen raderar jag resten.

Skrivkramp är lite som livsångest. Det finns en anledning att den finns och det har inget att göra med att du inte kan skriva, det handlar om att du skrivit in dig i ett hörn. Att historien inte håller, att karaktärer inte får plats eller inte beter sig som du trott. Att du kanske inte ens gillar den punkten du tagit berättelsen.

Precis som i livet får en ommöblera, och det är vad jag gör. Jag stryker någons jobb, lägger till en ny karaktär, och flyttar historien dit den borde vara. Istället låter jag detaljer få hela kapitel, vardagskvällar spela huvudrollen. Vissa personer säger jag hejdå till helt.

Gud vad mycket som händer när en är 20-någonting. Tur att man är ung.

Most commented posts
THIS IS WHAT’S HAPPENING

photo by lovisa An apology for my absence. Not ...

HELLO WORLD
04 . 03 . 2015

During whatever time, so many new people ...

what the hell is happening

me outside Tate Modern, my favourite museum ...

att vara avundsjuk på sina bästa vänner
30 . 03 . 2017

  En text om att bli avundsjuk på dom ...